vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

376
Jöran Grind och Bonden Anders Thomasson ifrån Orriwesi by kommit på Mattila hemman, therest Walborg
och wittnet tienar, och frågat, om han blifwit warse Walborg hafwa någre misstänckte Saker - -. Såldaten
Blåsteen. (Asia kuivui kokoon.)
Oriveden välikär. 13.8.1734 på Holma Rusthold
VA Ylä-Satak. KOa47 s. 311-, mf ES 1985
s. 311 - Extraordinarie Ting, beträffande thet sammanlag, Qwinspersonen Lisbeta Andersd:r, hemma ifrån
Österbotn, tillwitt Kapellanen uti Orriwesi Sochn Samuel Salovio såssom med henne under Salovii flycht
undan fienden uti Biuråker och Tunna Sochnar Helsinge Land 1719 föröfwat, då Lisbeta tient Salovius för
Piga, hwarom af HäradzRätterne therstädes wid några Ting undersökt blifwit, som the theröfwer håldne
Protocoller bredare förmäla, hafwandes wid ett 18.3.1734
anstält Extraord:e Ting pröfwats, att Capellanen Salovius höras måtte öfwer the inlupne omständigheter.
Närwarande Crono Länsman Hendrich Ruuth jempte Nämbden.
Sedan Härads Rättens uti Delsbo och Tuna Sochnar den 13. och 18 Martii sidstl. hållne Ting utzlaag ifrån
Protocollerne blifwit upläsne, hwilka Capellanen Salovius till igenomläsande meddelte äro, blef Capellanen
tilfrågad, om han, hwad wid ofwan berörde Tingz Rätter honom angående, hade något att anföra.
Capellanen Salovius föredrog, at han utaf Häradz Rättens Protocoll, som förledit år genom Landzhöfdingen
Otto Reinhold Uxkull honom till förklaring blifwit communicerad, inhämptat, thet Lisbeta Andersdotter, som
ännu uti sin ogrundade och aldrig bewislige påstående fortfar, då förebracht att Capellanen wore 30 år g:l, nu
har hon åter, wid Extra Tinget uti Tuna sagt honom, then tiden gärningen skulle skiedt, fylt sine 30 år och haft
3:ne barn, som till lika antal fölgt föräldrarne åt till Finland, hwilka likwäl warit 4 stycken, 3 Söner och och en
dotter, yngsta sonen hett Jonas, som straxt wid öfwerkomsten till Finland afsomnat, utom en dotter
Greta benämnbd, hwilken Salovius berättar hafwa dödt i Swerige.
Capellanen frågades, om han haft barn uti lifwet samma tid Lisbeta kom ifrån hans tienst, swarade neij, utan 3
stycken, men det 4. har sedermera tillkommit, som blifwit 1721 födt i Färs (Förs?) by och Tunna Sochn.
Belangande thet Lisbeta will uhrsächta sig thermed, att hon som en enfaldig qwinsperson eij wetat seija rätta
åretalet, då sammanlaget med Salowio skedde, förmenar Capellanen intet gälla kan, efter hon, ifall Lisbeta är en
förnuftig menniskia, ofehlbart bör weta aflelsetiden. Therföre följer ock thet allgemena ordspråket, härå
then som liuger, måste hafwa godt minne, som Capellanens ord lydde.
Men Capellanen Salovius förestältes häremot, thet H:r Probsten Petri Tigerstedts attest af 26.1.1734, hwarom
Ransakningen förmäler, medgifwer Lisbetas barn wara födt 1720 Andersmässodagen, hwaröfwer Capellanen
sade sig så mycket mindre kunna utlåta, som honom then tiden warit aldeles obekant, om Lisbeta haft
sammanlag med någon eller sedermera, hon ifrån hans tienst war kommen, födt barn. Hälst Capellanen eij wetat,
hwarest Lisbeta sig uppehållit, ehuruwäl hon wid sin afresa sagt sig ärnat til Stiufmodren i Medelpad. Lisbeta
eij heller haft för syn till seija, thet Capellanen hoos Pär Ersson i Tuna och Hälsätter henne häfdat så wäl uti en
kornlada som ute på
marcken under hennes arbete, ther doch Capellanen påstår sig ingen kornlada innehaft eller behöft och the,
som huuswärden ägt, warit altid låste, så att ingen dijt utom gårdzfolket kommit, på marcken har sådant eij
heller kunnat skee, efter Lisbeta aldrig thet ringaste arbete utomgårdz giort, utom the wanlige huussysslorne,
så wida Capellanen intet gårdzbruk haft.
Capellanen Salovius frågades om Lisbetas föregifwande, som hade han öfwertalt henne bekänna, att en
förafskedad Såldat Johan Wallman ifrån Österbotn wara BarnFader. Thertil swarade Capellanen, at såssom
Lisbeta redan afkländt sig all blygsamheet och sanning, så är eij heller undersamt, om hon updichtat en slik
förgiftig lögn, som aldrig af henne bewisas kan, tagandes sin flycht härutinnan till sielfwa rättwisan, som eij
lärer tåla, at en intet witzord ägande menniskias tahl, skall föra en oskyldig på fördärf, hwilket then
rättefärdige guden, allas hiertans Ransakare, nogsamt bekant är.
Som Ransakningen innehåller Lisbeta hafwa sagt, thet Capellanen skulle rått henne efter födzlen låta
tillskrifwa en flychtige i Hudwiks wall, thet wille han efterspörja Wallman, då Salovius, efter brefwets
undfående, lofwat förskiuta till Barnfader, ty blef Capellanens förklaring i thenne omständigheten infordrad.
Salovius lämnade till swars, att han ingalunda kunnat härtill inråda henne eller lofwat förskiuta till Barnfader,
emedan Capellanen, som förbem:t år, sedan Lisbeta ifrån hans tienst war kommen, eij talt med henne, mindre
han wetat, hwarest hon haft sitt tillhåld, oansedt Lisbeta lofwat komma tillbakars om hösten i sin förra tienst.
Lisbeta har wäl föregifwit minneslösheet, om ofwanber:de flychtningz namn, men som inga flere flychtingar i
Hudwijks wall then tiden warit, än en Rådman ifrån Jacobsstad och Österbotn Jacob Tysk kallad, som ännu
skall lefwa, så kan Lisbeta så mycket mindre seija sig hafwa förglömt thes namn, i synnerhet som Lisbeta
förebracht samma Rådmans hustru och Lisbetas fahr warit Syskonesman, och om Lisbeta til honom låtit
skrifwa någre Bref Wallman ang:de, hade ofelbart hon sådant uptächt Capellanen, efter the dageliga umgåtts
med hwarannan.