vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

517
Anna Thomasdotter ei swarat något derpå. Staphan hade sielfmant kommit fram för probsten och sagt: Sophia
är intet den första emellan himmel och jord, som bortkommit. Man har ju exempell på sådane händelser
annorstädes, ty i Keuru sokn bortkom för någon tid sedan en hustru, i Kangasala en annan och Köykänpä
Samuel här i soknen, utan at någon wet, om de siunkit eller flugit. Staphan hade sagt Sophia ei kunna
igenfås, om ock hela Österbotns Regimente skulle söka efter henne.
2) Soldatehustrun Walborg Pettersdotter witnade, at samme natt, som Sophia Danielsdotter bortkommit, hade
witnet, som för sitt späda barns skull wakat i sit egit pörte, liggande et litet stycke ifrån Kopsama by, ongefär
midnatstiden hört hundar skälla wid stranden. Witnet hade gått ut ifrån pörtet til en derförbi löpande
wäg och ther sedt hundarne, under det de skält, löpa lika som de hade jagat efter någon och i det samma
jämwäl hört åt stranden et owanligt liud tre särskilte resor, men om det warit menniskioröst eller något
annat liud, har witnet ei kunnat urskilja. Sedan liudet uphört, hafwa hundarne äfwen stadnat at skälla
och kommit til witnet, som derefter gått in i pörtet igen och ment at någon af hennes killingar skulle
sluppit uhr fäähuset och blifwit af wargar upäten, hwarföre hon tändt eld i pärtor samt gått i fäähuuset at
se åt, om alle hennes kreatur wore i behåld. Sedan hon det befunnit, hade hon börjat eftertänka, hwad
liud det warit, som hon hört, hwaraf hon sedermera blifwit så förskräkter, at hon ei fått sömn, utan wakat
hela natten tills mårgonen, tå Sophias moder Anna Thomasdotter tilkommit och eftersökt sin dotter, menandes
at witnet skulle i sin boda undangiömt Sophia. Efter witnet berättat, hwad owanligit liud hon hört om natten,
hade Anna Thomasdotter tillika med Maunula gårds folket gissat, at hin onde borttagit Sophia. Några dagar
therefter hafwer Staphans moder Anna Mickelsdotter frågat af witnet, hwarföre hon den natten gått med eld ute,
och enär witnet förestält Anna, hwaraf hon hade sig sådant bekant, hade Anna swarat, at hon fått höra derom et
rychte i byen. Ongefär en wecka efter Sophias bortkomst hade Staphans moder Anna fordrat af witnet et lakan
och en dyna, som Anna påstått at Sophia för sin bortkomst gifwit åt witnet, wetandes witnet om desamma intet.
Dagen efter Sophias bortkomst hade Staphans systerman, drängen Hendrik Mårtensson sagt til witnet, tå hon
berättat om det liud hon natten förut hört: war tyst med sådant tal, annors skal iag dräpa dig i dit egit pörte.
Witnet intygade, at Sophia Danielsdotter warit wid sundt förnuft enda til des witnet sidsta gången sedt henne
26.4.1754 om aftonen, skolandes hon warit något lätt på tungan och begifwen at tala osant samt altid älskat
enslighet. Witnet hade ei bekant, om Sophia haft några owänner. Sophia hade någon tid för hennes bortkomst
lånt af witnet et framlås med nyckel, hwarwid hängt et af lin snödt band, hwilket lås Sophia nyttiat för et låft,
ther hon legat och haft sina kläder, skolandes Sophia altid haft samma nyckel med bandet wid sin kiortel
linning. Banden hade 26.4.1754 om aftonen warit helt, men dagen efter Sophias bortkomst hade witnet skickat
sin son efter låset och nyckelen, och thå hade nyckelen igenfunnits i låftets wägspringa, men bandet hade warit
med knif afskurit.
3) Inhyseshustrun Anna Hendriksdotter berättade, at enär hon samma natt, som Sophia Danielsdotter
bortkommit, i Maunula hemmans badstufwa, hwarest witnet legat, hört hundar skälla, hade witnet gått ut
framför badstufwudören at se hwad ther wore å färde, men intet särskildt befunnit. Så hade hon åter gått i
badstufwan samt lagt sig at sofwa, hwarest och Sophias föräldrar, förafskiedade corporalen Daniel
Drabbare och hans hustru Anna Thomasdotter lagt sig om aftonen förut tillika med witnet, skolandes wäl
Staphan Samuelsson om morgonen therpå sagt at han äfwen legat i badstufwan öfwer natten, men om så är, kan
witnet, som tidigt om aftonen insomnat, icke utreda. Sophia Danielsdotter skal haft sitt tilhåld på Maunula
hemman, men hon har warit så ostadig, at hon ei haft något wist lägerställe öfwer nätterna, utan skall hon
stundom sofwit i gårdsens pörte, stundom i badstufwan och låftet. Witnet wiste ei, hwarest Sophia lagt sig
den natten hon bortkommit, men hade hört Maunula gårds folket berätta, at Sophia om aftonen förut lofwat lägga
sig i loftet. Witnet hade icke märkts, at Sophia om aftonen för sin bortkomst haft fel på förståndet. Witnet hade
straxt efter Sophias bortkomst hört et rychte i soknen, som skulle Sophia hafwa warit rådd. Witnet hade icke
märkt sådant. Ingen wetat säga, hwem skulle wara Sophias lägrare. Sophia skall wäl wist stor wänskap för
Staphan i det hon sielfmant ofta twättat hans strumpor och annors tagit honom i förswar wid alle tilfällen i
den förmodan, at Staphan skulle gifta sig med henne. Witnet hade ei märkt Staphan öfwa misstänkeligit
umgänge med Sophia, utan twärtom yttrat sitt missnöje öfwer hennes tienstachtighet.
4) Bondehustrun Maria Simonsdotter sade sig hafwa sedt Sophia om aftonen för den natt hon bortkommit.
Witnet hade inte märkt fel på Sophias förstånd widare än at hon warit något fåkunnig och gierna älskat
ensamhet. Hört et löst rychte, at Sophia warit rådd.
5) Bonden Anders Christersson berättade som förenämde witnet.
6) Reservesoldaten Staphan Mårtensson likaledes.
7) Inhysingen Matts Johansson ifrån Kopsama berättade dränghustrun Walborg Samuelsdotter, som är Staphan
Samuelssons syster, en gång tilfälligtwis sig utlåtit, tå the talt i byen om Sophias lefnadssätt, at soldaten Johan
Danfeldt ifrån Kopsama skal en gång funnits ligga med Sophia på badstufwulafwan, ther Sophias fader them
skall träffat. Ongefär tre år sedan skall et löst rychte af någre käringar blifwit utspridt i Kopsama by, som
skulle Sophia Danielsdotter wänta Staphan Samuelsson til man. Witnet hade afrådt Staphan derifrån, så wida