vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

680
bårttorckad furu med sådant märcke i längden X/Z å wästra sidan deraf inhuggit och utwiste kanterne terikning,
at desse märcken är för långliga tider tilkomne.
(s. 620v) Inhysingen Jöran Mickelsson från Onnistaipale berättade, at Johan Mickelsson Otila honom sagt, tå han
bodt å Maunuckala torp, at denne furu wore rå Holma och Woitila emellan. Johan nedfält skogen til swedje
härikring och tå låtit elden komma åt furu, hwarigenom then blifwit förtårckad. Kärret härunder sade witnet heta
Lapinsuo samt stället Lapinsari, såwida en watuskiärdel, som framstryker långs åt sidan af denne sandhed,
heter Lapinoja och gifwer denne hed liknelse af en holme.
Rättaren Henrick Henricksson från Orihwesi berättade, at den förut omnämnde drengen och inhysingen i Woitila
Philip wist witnet, tå han tient å Holma gård, denne furu och sagt den wara rå.
Johan Henriksson Terijoki intygade, (s. 621) at afledne b:n Mårten Jöransson Oinasniemi omtalt, at denne furu
wore rå och at derå wore märcken.
Thomas Jöransson Magnula intygade såsom Jöran Mickelsson.
Wid resan til Holma gård upwiste kapellan Utter en gammal giärdslegård, som endast til en del ännu stod qwar å
Pendura ängar och som utmäckte skilnaden emellan Holma och Woitila.
(s. 621v) Klåckaren Alexander Coven upläste att af honom författadt witnesmål: 17.12.1752 berättade Mårten
Jöransson på sin sotesäng, derefter som kapellanen (s. 622) Johan Utter honom skriftade i Oinasniemi, at
Yrhijoki Jokiniemi Lepo är rå emellan Holma och Woitila samt Ilkoncallio, der rågiärdesgården står.
Johan Olofsson Kollhi intygade, at afledne åboen Johan Mickelsson Uotila, som warit torpare å Maunuckala,
berättat, tå witnet under förra ryska öfwerwäldestiden bodt hos honom å Maunuckala torp, som ock
sedermera, at rån twistandernes emellan är i Yrhijoki å och derifrån till Lapinsari furu samt dädan till Yrhijoki
bäckes mynning wid Nihua strand.
Silfwersvahn wille än som witnen höra förra torparen Carl Simonsson från Sängijervi torp, torparen Axel
Axelsson från Savijoki torp och förra torparen Gustaf Samuelsson (s. 622v) från Köykänpä. Utter bestred
theras hörande. (s. 623v) Silfversvahn begiärte, at rätten ännu wille höra förra torparen å Köyckä torp, numera
inhysingen Johan Samuelsson ifrån Hafwisto, som angående Hapajerven luoto råställe intygat, at en skogsmarck
Wedenkatuman Cangas wid Hapajerven kivi pyki blifwit tilförene af Holma gårds innehafware nyttiad.
(s. 624) Johan Samuelsson berättade, at ett stycke ifrån Woitila bys Hapajervenkivipyki åt Savijervenoja är en
med skog bewäxt mo, hwarifrån en deld sträcker sig till öster och wänster. På södra sidan deraf sade witnet sig
hafwa för 25 år sedan, när han warit torpare å Holma gårds Köykä torp, haft en swedja, hwartill han nedfält
skogen med Woitila byamäns tillstånd, hwilken marck des fader och moderfader sagt wara Woitila by tilhörig,
men den å norra sidan af denne deld belägne skog tillyda Holma gård, äfwensom Holma gårds innehafware til
pärtståckar och hustimmer, tå witnet (s. 624v) bodt å Köykä torp, nyttiat den skog, som är när intill Maunukalan
Lepoisto, men Woitila boerne skogen å nordwästra ändan af Hapajervi träsk inwid deras Hapajervenpyki.
(s. 625v) Silfversvahn - - marcken numera är charterad. (s. 627) Uotila bondens dotter är gift i Woitila och
Mårten Oinasniemi warit Holma gårds wederpart uti twisten om (s. 627v) Kaipalahdenma. Bonden Johan
Mickelsson Uotila blifwit emot sin wilja skild ifrån des Hollma gård tillydande Maunuckala torp. (s. 628) Johan
Mickelsson Uotilas d:r Brita Johansd:r är med b:n Samuel Samuelsson gift samt 27 års tid warit wärdinna å
Ärälä h:n.
(s. 630) Dom: Af det som parterne - - (s. 630v) drifwit och påståt, inhemtar synerätten - -
(s. 632) Och emedan, hwad Hormiston Kåsken ruhisu beträffar, 1629 (=1628) års häradsdom deruti är tydelig,
at den skal wara i samma streck som Woitilan veräjä och det wid strand wordna fem stena rå, i hwars ställe
skiljegården emellan Holma gårds och Woitila bys åkrar numera godkänd blifwit; ty bör det ställe af watns
rännillen uti Hormiston Kåski för skilnad hållas, hwarå linien ifrån föregående rån faller.
(s. 633v) Silfwersvahns påstådde råställen Hapajerven Luoto och Hapajerven pyki sten förkastades.) Det af
Woitila byamän upgifne skiär, som är det endaste i Hapajerfwi träsk, hwartil det i häradsdomen nämnde
Hapajervenluoto lämpas kan, är i rätt linie med förut gående råer och genom witnet Jöran Mickelssons intygan
befäst, såwida Holma gårds fordna ägaren skiäret för richtig rå erkändt.
Det af Woitila byamän upwiste stenröse å Hapajerfwi berg lit. N pröfwar rätten wara det samma, som 1628 års
dom för rå faststält, alldenstund det 1755 af öfwerstelieutenenten Silfversvahns fullmäktig är godkändt ock
ligger när intill Hapajervi träsk å ett berg, under hwars fot träsket är. Råsträckningen bör ledas ifrån det nu
fastdömde Hapajervenpyki lit. N till ostridige rån Safvijerven ojansu lit. T, hwarigenom (s. 634) den å chartan
uptagne twistemarcken Woitila by tilfaller.
Beträffande Ilkoncallio - -.
(s. 637v) The rår, som Holma gårds bröst- och utmarck böra framdeles åtskilja, blifwa altså Ilkoncallio lit. B,
Maunucalan Lepoisto lit. C, Savijervenojansu lit. E, furun i Savivuorenpalta lit. F, YrhijoenLepo lit. G
och Yrhijoensu lit. L, hwilka ställen böra med femstena rår föreses. Doch blifwa alle the skattlagde ängar, som
parterne hafwa innom hwarandres råer, hwar sine bolstäder förbehållne.
(s. 638) (Wädjades till lagmansrätten.)