vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

551
icke någon klemtning, för än efter gudstiensten. Innan folcket gåt i kyrckian, hade Thomas tumblat på
snön både uti kyrckiogården och wid klockstapelen samt dessutom med mössan kastat efter hundarne,
som skält på honom. Kunde icke säga om Thomas hade warit drucken.
Bonden Lars Henriksson ifrån Järfwenpä berättade likaledes, undantagande at icke hördt Thomas något nämna
om rygghuden, eij eller sedt Thomas kasta sig på snön.
Probsten och kyrckioherden Anders Salovius gaf tilkänna, det Thomas Jacobssons utlåtelse om ächta sängs
besmittande torde derutaf härrördt, at probsten tillika med nämdemannen Matts Johansson Jussila för
någre år tilbaka blifwit af Thomas beryktad at hafwa olofligen umgåts med des hustru, hwarföre probsten
skal honom wid rätten tiltalt.
Föraren Henric Ollenquist intygade, at allhelgonedagen, innan sammanringningen skiedt, har Thomas,
som suttit uti samma bänck med witnet, lutande på händerne mot bänckbrädden någre gångor mumlat så
hårdt, at det kunnat höras til nästa bänck. Wid det prästmannen Rijkberg, som förhört skriftefolcket i
choret, frågat om trones? kundskap, har Thomas ifrån bäncken öfwerliudt sig utlåtit: "Mån det hörer til
trones kundskap, at ächta hionelags säng blifwer besmittad", hwarå Thomas gåt ut. Sedan hade witnet
hördt at med klockorne blifwit klämtat.
Bonden Erik Henriksson ifrån Hapaniemi intygade, at då han, som söndagen förr allhelgonedagen låtit jemte
Thomas och begges hustrur antekna sig till skrift på allhegonadagen, skulle gå med sin hustru til kyrckian,
hafwa the hördt et owanligt skrijande åt Kauppila byn lika som Thomases röst samt förment slikt skedt
till skrämsel för odiur, hwilka då hade warit til äfwentyrs bland deras kreatur. Enär witnet kommit i
choret till skrifteförhör, har prästmannen Rijkberg under förhöret frågat klåckaren, hwad läte det wore,
som twenne resor då hördts af Thomas. Klåckaren hade eij widare swarat än at han förfogat sig nederåt kyrckian
til at närmare höra efter et slikt owäsende.
Bonden Thomas Mickelsson ifrån Hapaniemi intygade, at allhelgonedagen förr gudstiensten har Thomas
Jacobsson legat wid klockstapelen framstupad på snön och då witnet frågat, hwarföre han så skulle ligga,
hade Thomas upstigit och sagt: "Mån jag då wara drucken". Witnet berättade, at då Thomas är nychter, skall
han wara beskedelig och stilla, men enär han får i hufwudet, är han orolig och ostyrig.
Skräddaren Johan Mattsson ifrån Koppola intygade, at han hördt et högt läte eller mumlande af Thomas uti
kyrckian, tå witnet warit till skrifteförhör i choret.
Thomas Jacobsson tilstod sig derföre icke bewistadt skrifteförhöret eller herrans högwärdiga nattward, at han
blifwit förargad på sine barn, hwilka icke efter hans befallning upletat hästarne, hwarmed han och hans
hustru skulle allahelgonedagsmorgonen rida til kyrckian, hwilket så mycket mera honom förifwat, som
dess hustru äfwen hållit med barnen och welat dem förswara.
Nämden intygade, at Thomas twenne gångor tilförene skall plichtat, hwarutom han för tillämnat mordbrand
och sin swärfars missfirmande skall warit dömd til spöstraff. Upsköts till i morgon.
s. 1905 # 11 - Contractsprobsten magister Anders Salovius androg, at sedan bondedrengarne Matts och
Henrik Thomassöner ifrån Wehkalax sent om qwällen mot pingesdagen under påstående fiskelekstid lagt
twenne nät uti probstens innehafwande Prästegårds enskilt tilhörande Wenesjoki å, så har probstens
fiskare Erik Jöransson uppå befallning förfogat sig till åen at uptaga samma nät til widermäle. Efter det Erik
sagde nät uti ökståcken intagit, skola swaranderne afhändt Erik näten och tilfogadt honom genom någre slag
med en så kallad mäla en blodswulst af knytnäfwer storlek på wänstra armen, hwarå Erik nu upwiste ett fingers
långt diupt ärr, emedan swulsten måst upskiäras ifrån handlogen nästan in til armbogen, innan den förståckade
bloden utkommit.
Swaranderne nekade sig hafwa warit at söka mörtelek uti Wenesjoki åå samt at de dijt lagt nät. Erik hade med
rodret eller mälan gifwit Matts ett swårt slag på halsen, därefter Matts slagit en gång tilbaka. Swaranderne
ansågo, at deras husbönder äro berättigade til fiskewatten. Probsten upwiste rättsprotocoll af 6.9.1754. Innehåller
rättsprotokoll af år 1619. Drängerne blefwo sakfälte.
s. 1915 # 12 - Diskussion om behandling af de qwarwarande målen.
s. 1916 # 13 - Bonden Gabriel Mickelsson Isoperhe i Koifwuniemi by mist wid eldswåda en gammal rija.
s. 1918 # 14 - En del allmoge ifrån Kuorewesi kappelgiäld angående bristande soknesmed.
s. 1919 # 15 - Fortsättning till 10 # angående owäsende uti Erejerfwi kappelskyrckia. Länsmannen upwiste
saköreslängden. Upsköts.