vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

708
Catharina Swanberg ifrån nattwards-gång och förwägrat henne lysning med inspectoren Eric Lohielm, för det
Catharina ei ännu giordt studenten Bergroth den afbön häradsrätten henne ålagt.
Emot witnet b:n Erik Eriksson Parpola och des h:u Anna Andersd:r från Orihwesi by ansåg Salowius jäfwig.
Erik 1754 angifwit Salowius som hade han i sin förbön för Parpolas fader Erik Olofsson utlåtit sig, at Erik af
fylleri ådragit sig siukdom.
(s. 363v) Emot klåckaren Coween sade prosten, at han trodde klåckaren hysa något hat emot prosten, för det
prosten framslutne år med käpp warit föranlåten at en och annan gång aga klåckaren, tå han (s. 364)
fehlat i sin syssla.
(s. 367) 1) Drengen Matts Johansson från Holma berättade, at tå han för 6 eller 7 år sedan såsom en yngling af
15 eller 16 års ålder jemte annan ungdom å en kyndelsmässodag fallit wid början af syndabekännelsen på
knä wid altaret emot prosten Salowius och adjuncten Thomas Rikberg, som tå giordt tjenst wid altaret,
har det händt, at prosten, tå han fallit på knä at läsa syndabekännelsen, stupit framstupa och hade aldeles
omkullfallit, så framt adjuncten ei fått fast uti honom och uprest samt sedermera hållit honom uti handen
at såmedelst (s. 367v) förekomma prostens widare fall, hwartil det flere gånger liknat sig. Derförutan har
prosten under syndabekännelsens läsning esomoftast bort blanda sig, hwarföre adjuncten sakta föreläst
honom syndabekännelsen, hwilket oaktat prosten likwäl med mycken möda och otydeligen fådt
syndabekännelsen läsa. Tå prosten från pallen upstigit, har han af adjuncten uplyft och af honom ledd till
altaret.
Denne prostens oredighet wid syndabekännelsens läsande, des fall ifrån pallen och oförmögenhet at upstå och
åter träda till altaret sade witnet hafwa härrördt deraf, at prosten warit drucken, hwilket witnet deraf så mycket
säkrare sluta kan, emedan prostens anda luktat ganska mycket af brännewin, så at brännewins lukten
upfylt choret.
Uti detta tillstånd stadd har prosten (s. 368) icke eller med den redighet, som wederbordt, förrättadt wigselen
öfwer Äijäis torparen Thomas Johansson och des h:u Anna Mickelsd:r, utan har adjuncten Rikberg utur
handboken föreläst det som läsas borde.
Enär efter sluten mässa prosten skulle gå ifrån altaret till sin bänck, har sådant med möda skedt, hwarföre, som
witnet will minnas, klåckaren Alexander Coween warit prosten behielpelig. At större delen af församlingen
förmärckt prostens tillstånd, will witnet sluta deraf, at det blifwit läte och sorl i kyrckan, tå prosten ämnat
falla och ei kunnat i det sammanhang läsa syndabekännelsen.
2) Soknebetjenten Carl Brochman berättade, (s. 368v) at han å kyndelmässodagen warit å läktaren ofwan
chorskranket, tå prosten Salowius, sedan syndabekännelsen af honom blifwit börjad, stupat från pallen
och hade nedfallit, om icke anjucten Rikberg fattat i honom och uphielpt honom samt sedan under
syndabekännelsens läsning hållit honom i hand. Prosten hade twenne gånger afstadnat wid upläsande, hwilcket
desutom skedt ganska oredigt. Detta sade witnet härrördt deraf, at prosten warit drucken, men ei af siukdom,
emedan om prosten warit siuk han då ei kommit til kyrckan.
(s. 369) Klåckaren Cowen förebar sig wara siuk och at han ei torde kunna erindra sig prostens förhållande.
Rätten fant dock honom redig. Prosten afträdde. Klåckaren sade sig ei warit kyndelsmässodagen i kyrckan. Han
bestred sig hafwa någon gång sedt prosten uti des embetesärender af drycker rörd.
(s. 370) Afl. länsman Fårsskåls encka Sophia Johansd:r berättade, at hon, som warit kyndelsmässodagen för 5
eller 6 år sedan i kyrckan och suttit några bänckar ifrån chorbalcken, wäl blifwit warse, at prosten Salowius
under det han läst syndabekännelsen welat stupa och, som witnet wil minnas, 2 gånger stadnat i läsningen, (s.
370v) men om sådant härrördt af drycker eller siukdom, wiste witnet icke.
Bondeh:un Lisa Simonsd:r från Pafwola h:n i denne by, b:n Anders Christersson Bertula från Kåpsamo,
soldaterne Henric Mattsson Hurtig och Henric Abrahamsson Tiäder från Orihwesi by kunde icke säga, om
prosten warit drucken.
(s. 371) Torparen Thomas Johansson från Äijäis berättade, at han för 6 år sedan blifwit å en kyndelsmässodag af
prosten Salowius i kyrckan wigd, hwarwid det händt, at prosten under wigselen i läsandet irrat sig, äfwensom
under syndabekännelsens upläsande fallit från pallen framstupa och hade aldeles kullfallit, om icke
anjuncten fattat (s. 371v) i honom, men wiste icke om sådant härrördt af drycker, emedan prosten redan warit
nog siuk i sina been och gått raglande.
Landsfiscalen Åhlman anhöld at få adjuncten Rikberg såsom witne hörd, som nu är siuk.
(s. 372) Prosten Salowius begiärte at få höra wäckarena Hedenius och Wanaeus.
Wäckaren Anders Hedenius berättade, at han warit kyndelsmässodagen, tå Äijäis torparen wigd blifwit,
frånwarande samt med capellanen Utter afrest till Jupa kanten, hwarest gudstienst tå blifwit hållen. På
tillfrågan om witnet förmärckt prosten hafwa warit wid afl. capellanen Utters begrafning drucken, swarade
witnet sig wäl sedt, at den aflednes son, nuwarande capellanen, ledt prosten ifrån kyrckan till capellans bolet (s.
372v) när till kyrckan, men wiste ei om prosten då warit drucken. Hade ingen gång förmärckt prosten wara i des
embetesförrättningar af drycker öfwerlastad. Witnet berättade, at tå han i sällskap med prosten för 6 eller 7 år