vanhaa orivettä koskevia tuomiokirjapoimintoja keskiajalta 1 8 7 0 ...

660
maij:ts och riksens cammarcollegii skattebref af 8.7.1767, till Andreas Salowius, at jemte dess fru och arfwingar
såsom annan wälfången ägendom nyttia och behålla. (Salowius, Sundström, Hoffman)
Upteddes skattebref af innehåll, at Terijoki blifwit under Suomasema Rusthåll till skatte försåldt, som icke kunde
utan med rusthålls stommen aflåtas. Af Salowius anhölls om Terijoki h:ns lagfarande.
Beslut: Utom det skattebrefwet å Terijoki h:n innehåller, det samme h:n jemte rusthållet Suomasema, hwarunder
det till skatte är inlöst, borde aflåtas, pröfwar häradsrätten det jemwäl wara stridande emot kongl. maij:ts
resolution på krigsbefälets beswär af 18.8.1752, at Terijoki h:n skulle ifrån rusthålls stommen afskiljas, hwarföre
den af Salowius skedde ansökning om lagfart å hemmanet i stöd af träffad öfwerenskommelse icke kan bifallas,
utan warder förkastad.
s 589 # 7 - B:n Jöran Johansson i Rajalax uptedde uptekning ang. Uotila h:n efter afl. b:n Johan Andersson
och dess h:u Margareta Thomasdr. Bewiljades första upbudet.)
s. 816 # 8 - B:n Henrick Henricksson Eskola ifrån Hafwisto emot b:n Simon Kölli ifrån Kåpsamo ang.
spannemål. Förliktes.
s. 816v # 9 - B:n Erick Andersson Sikala ifrån Lydickälä androg, at b:n Johan Johansson Bengtilä tillåtit des
folck utdrifwa ifrån Bengtilä åkeren Sikalas swin på det sätt, at swin blifwit slagne och så skadde, at ett i skogen
stört. Bondesonen Christer Jöransson Mickola berättade, at då han wid ett tilfälle farit åt Bengtilä med häst at
sysla wid linredning, hade han litet från wägen, om par bösseskått från Bengtilä åkeren, sedt Erick Sikalas
swin slagit å bakdelen så at det icke kunnat gå, ehuru det än litet lefwat. En tid derefter hade witnet äfwen sedt
Johan Bengtiläs döttrar Maria och Hedwig samt son Marckus utdrifwa swin från åkeren, ehuru de dem då icke
slagit. Hade hördt Bengtilä senare säga, at denne wille slå hiäl alla Sikalas swin, om Erick icke toge wara å dem.
s. 818v # 10 - Sedan skiepswarfssnickaren Johan Blombergs son Johan Blomberg, timmermannen Anders
Gråmans son Anders Gråman samt rustmästaren Ollenquists son Henric Ollenquist för begången stöld ute på
marcken blifwit grepne samt på slotshäktet i Åbo insatte, hafwa de till gierningsorten i Orihwesi blifwit
afhände at dom undergå.
Bönderne Jöran Ericksson och Lars Henricksson Klemola ifrån Järfwenpä berättade, at då de 27.7.1767 om
aftonen med sine hästar ifrån arbete å ängarne hemkommit, skola de släpt dem i åkeren där äfwen flere andre
byamålets hästar warit inne, hwarpå de om mårgonen saknat från åkeren Jöran Klemola en 20 år gammal röd
wallack samt en bruhn hingst i tredie winteren jämwäl Lars Klemola ett tre år gammalt rödt stod, hwilka
natten emellan 27. och 28. i juli bortkommit och dem de i flere weckor å utmarcken samt i andre byars
skogar letat och i nästgräntsande soknar efterfrågat. Sedan hafwa Jöran och Lars begynt tro, at någon illasinnad
menniskia hästarne afhändt. Jöran Klemola hade med Lars Klemolas dreng Mårten Johansson begifwit sig på
resan åt Tawastehus stad och under wägen i flere byar fått höra, at trenne gåssar framfördt hästar åt
Tawastehus. Jöran och Mårten hade nu under wägen wändt om hem igen. Sedan hafwa Henrick Ollenquist och
Johan Blomberg kommit till Järfwenpä by ridande med hästar och wistats hos Ollenquists moder Brita
Andersd:r en wecka. Jöran och Lars hade frågat dem, om de sedt hästar men de hade nekat. Jöran och drengen
Mårten hade senare begifwit sig åt Harju marcknad. Under wägen hade de kommit till Månickala by i
Kangasala, hwarpå och sedan Blomberg och Ollenquist efteråt till samme by ankommit och där stadnat, hafwa
folcket i byn sagt, at Blomberg och Ollenquist warit de samme, som om sommaren farit ifrån Månickala åt
Tawastehus med sådane hästar, som Jöran och Lars Klemola saknadt, hwarföre Jöran och Mårten tagit af
Blomberg och Ollenquist deras hästar, af Blomberg ett järnfärgat stod och af Ollenquist ett rödt stod och antydt
dem at bekänna deras brott. Blomberg och Ollenquist hade widgått sig hafwa tagit Klemolas hästar samt wid
ankomsten till Wirmo sokn bortbytt jämwäl lofwat skaffa igen de saknade hästar. Därpå hade de alle ridit till
kronolänsmannen Karl Krook, där Blomberg och Ollenquist bekänt sitt brott. Krook hade gifwit 3.9.1767
förpassning för Jöran och Mårten med Blomberg och Ollenquist till Wirmo at efterspana hästar samt wid
ankomsten å Rieskala gästgifwaregård i Mäkelä by igenfått Lars Klemolas röda stod jemwäl ifrån
Lemyttylä rusthåll Jöran Klemolas bruhna hingst, men (s. 821) den tredie gamla wallacken icke kunnat
igenfås, utan skall Blomberg och Ollenquist sagt sig lemnat densamma utanför Aningais tull i Åbo stad.
Blomberg och Ollenquist har derpå af länsmannen i Wirmo blifwit fängslige till Åbo slott försände.
Johan Blomberg af 17 års ålder berättade, at han wistats detta år i stadsfältskären Sundbecks tienst i Åbo,
men sistledne sommar blifwit skild ifrån tiensten, hwarpå han under wistandet i staden plägat sällskap med
Ollenquist och Gråman. Blomberg och Ollenquist hafwa kommit öfwerens, at i anseende till deras fattigdom
gå ut å landet kring staden at siunga och derigenom förskaffa sig födan. Midsommartiden hade Blomberg
och Ollenquist begifwit sig ifrån staden och fått med sig Gråman, som kunnat wäl siunga, hwarpå Ollenquist
dem ledsagat up åt Pöytis samt Hwittis soknar och omsider till Orihwesi samt Järfwenpä by, ehuru Blomberg