SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 4
här i alla år. Ibland tänker jag att det inte finns så mycket mer att lära sig,
det blir inte så mycket nytt. Jag kan faktiskt det mesta vid det här laget. Det
är mina kolleger som behöver gå på såna här kurser, men det blir inte av att
de gör det. Dom har så många andra kurser att gå på som handlar om deras
ämnen och då blir det att de prioriterar det istället. Men jag brukar ändå
lägga fram och tipsa när det kommer en kursinbjudan.
Gunnels skildring av kollegernas mindre prioriterade intresse för sådan kunskap,
gestaltades också på ett talande sätt en tid senare i samband med ett
personalmöte när Inga, som också hon undervisar i svenska som andraspråk,
uppmärksammade sina kolleger på en tidskriftsartikel om romer. Reportaget
skildrade romers historia av förföljelse runtom i Europa. Artikelns
dramatiska skildring av trakasserier och diskriminering föreföll fånga och
uppröra flera i kollegiet, men mynnade ändå inte ut i någon fortsatt diskussion
eller följdfrågor. Ingas försök att förse artikelns innehåll med en aktualitet
för Centrumskolans vidkommande, genom att knyta samman dessa historiska
händelser med ”romska elevers” situation i Centrumskolan, blev
hängandes i luften och bemöttes egentligen inte av någon. Ännu flera dagar
senare låg högen med den kopierade artikeln, vilken Inga lämnat kvar efter
sitt inlägg på mötet, som det verkade orörd på personalrumsbordet.
En kontrast till denna händelse utgör Agneta Fagerström Olssons tvserie
Den första zigenaren i rymden, som väckte stort intresse bland flera i
personalgruppen. Några menade att denna tv-serie på ett informativt och
lättsamt sätt lyckades svara mot deras behov av att lära sig om ”våra invandrarelevers
kultur”. Utöver att detta också ger en typisk illustration av
hur elever identifierade som icke-svenska fogas samman i en invandrarkategori,
ter det sig inte helt uppenbart hur kontrasten mellan dessa situationer
kan förstås. Det rör sig alltså om samma elevkategori, men däremot
två skilda medier. Möjligen kan tv-serien ge intryck av att förmedla något
om ”romers kultur” och hur denna är, medan artikeln snarare manar till
reflektion och ansvarstagande från skolpersonalens sida, vilket i sin tur
kan upplevas som en både mer krävande och svårhanterlig uppgift.
Ett engagemang försett med pondus
Kombinationen av den kunskap som lärarna i svenska som andra-språk
uppfattades ha om ”invandrare” mer generellt och det engagemang de mer
specifikt visade för skolans ”invandrarelever” tycktes förse dem med auktoritet
och förstärka deras position i kollegiet. De bemöttes således av respekt
från kollegerna, i alla fall i förhållande till det som rörde kategorin
invandrarelever. En kommentar eller synpunkt som kom från någon av
dessa lärare fick inte sällan betydelse för hur andra lärare valde att hantera
en uppkommen situation eller dilemman de brottades med i relation till
”invandrarelever”. En händelse som belyser något av denna pondus har
106