SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 1
med vilka de sammanförde eleverna. Istället mötte jag en rad beskrivningar,
tankegångar och sätt att dela in eleverna som i prologen. De som arbetade
i skolan talade alltså snarare om ekenelever och centrumelever eller
om invandrarelever och svenska elever. De identifierade sina elever som
strulelever, kungar i korridoren, studiemotiverade, trevliga, ambitiösa och
så vidare. Jag insåg att de epitet med vilka Centrumskolans elever kopplades
samman inte bara var många, de var även omväxlande och de var laddade
med betydelser för den dagliga skolverksamheten. En ekenelev uppfattades
alltså annorlunda än en centrumelev och en så kallad strulelev
sågs som den ambitiösa elevens motpol, medan en invandrartjej uppfattades
vara något helt annat än en svensk tjej. Det verkade inte heller vara
helt givet att exempelvis en elev identifierad som invandrarelev i ett sammanhang
också betraktades så i alla andra sammanhang, kategoriseringarna
verkade snarare variera med sammanhanget.
Primärt var det alltså inte en mångfald etniska identiteter som tycktes ta
form i det dagliga skollivet, inte heller etniska eller nationella gränser som
i exempelvis Fredrik Barths mening. De gränser som iscensattes i skolpersonalens
arbete med eleverna var snarare knuten till vem som identifierades
som ”svensk” respektive ”invandrare”. Den skiljelinje som markerades
verbalt och i handling var således mellan dem som urskiljdes som svenska
respektive icke-svenska baserat i föreställningar om likt och olikt. Vägledande
för denna indelning var en idé om annorlundahet som ofta verkade
vara förbunden med föreställningar om en ”annan kultur”.
Från den ostyrighet jag först upplevde vad det gäller skolpersonalens kategoriseringar
av eleverna, väcktes så småningom en nyfikenhet på den
skillnadspraktik som tog form i det dagliga skollivet. Det vill säga ett intresse
för de föreställningar och handlingar som ledde fram till att elever
särskiljdes utifrån att de uppfattades vara olika. Framförallt blev jag intresserad
av differentieringen svenskar/invandrare, eftersom eleverna i
många av de diskussioner som fördes antingen figurerade som svenska elever
eller invandrarelever. Även om det inte alltid var helt uppenbart och
vid varje tillfälle uttrycktes i explicita termer av svenskar och invandrare,
så var det ändå denna tankefigur som i många sammanhang tycktes genomsyra
och ligga till grund för såväl resonemangen om eleverna som den
dagliga organisationen av arbetet.
Mot bakgrund av dessa iakttagelser ter det sig även rimligt att konstatera
att skolans personal inte i första hand är involverad i ett skapande av
etniska grupper, utan snarare i en praktik som producerar svenskar och
invandrare. Däremot spelar etnicitet en central roll för hur elever särskiljs
och vilka elever som görs till svenskar respektive invandrare i skolan.
Mina sammantagna erfarenheter från fältstudien har gjort det angeläget
för mig att komma till klarhet beträffande i vilka sammanhang, och i relation
till vad, som särskiljandet aktiveras. Det vill säga när kategoriseringen
svensk elev respektive invandrarelev tillskrivs betydelse i det vardagliga
12