SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kultur och klass som särskiljare
finitivt bryter upp för att återvända till sina skolor. Det blir en del undringar
och prat om hur situationen ser ut på de olika skolorna. Hanna från
Centrumskolan passar på att informera de andra lärarna om att skolan utlyst
en psykologtjänst som kommer att bli tillgänglig för alla skolor inom
enheten. En psykolog har länge efterlysts och beskedet välkomnas med
stor belåtenhet av de andra närvarande. Ulla som arbetar i en låg- och
mellanstadieskola i Centrum, kommenterar genast att hon har ett överhängande
behov av psykologutredningar i sin klass och börjar redogöra
för de problem som många av eleverna har. Framförallt rör det sig om
pojkar vilka hon beskriver som okoncentrerade, oroliga och omogna. Hon
rabblar några elevnamn, varav flertalet klingar utländskt i mina öron. De
andra lärarna från centrumområdet instämmer i Ullas beskrivningar och
talar om ”akuta utredningsbehov” bland eleverna. Efter en stund vänder
sig Ulla till en av lärarna i Eken och säger ”men ni har väl knappast några
barn som behöver utredas”, vilket bekräftas med ett ”nej” och en lätt huvudskakning
från denna lärare. Ett leende sprider sig i gruppen och en av
de andra lärarna från Centrum konstaterar att ”där kan det ju bara på sin
höjd finnas något enstaka utredningsbehov”.
Jag tror samtliga skulle ha blivit förvånande om läraren från Eken hade
besvarat Ullas fråga med att det faktiskt finns ett ansenligt behov av utredningar
även i Eken. Själva tanken på att det kan finnas ett omfattande
utredningsbehov bland eleverna från Eken ter sig smått orealistisk. Vad
som gestaltas i illustrationen från detta möte är alltså konstateranden om
att framförallt elever från Centrum har problem, vilka beskrivs som koncentrationssvårigheter
och oro, och i många fall bedöms vara av så pass
allvarlig karaktär att det krävs psykologinsatser.
Som jag redan varit inne på, och som Maggans resonemang i kapitlets
inledande illustration låter förstå, var det dock inte givet att elever från
Eken inte förknippades med några svårigheter alls, eller uppfattades vara
helt problemfria. Däremot uppfattades deras problem vara av en annan
karaktär och de störde inte skolans undervisning, som Sverker förklarade
saken för mig.
Det kanske finns problem i Eken också, men det är i så fall andra problem.
De stör inte oss lärare om man säger så, vi blir inte oroliga av det.
Problemen med centrumeleverna stör mer och vi lägger vår energi på det
som stör i skolan och undervisningen. Egentligen är det ju ganska knepigt
att det är så, men å andra sidan kommer man ju inte ifrån att de vi har
problem med i skolan kommer från Centrum och inte Eken.
Förutom att Sverkers resonemang låter förstå och i det samma ger en bra
illustration av hur skolans institutionella sammanhang inverkar på de positioner
som eleverna tilldelas, är han precis som Maggan mån om att
markera att det inte bara är så kallade centrumelever som skapar problem
115