SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 7
position som kung i korridoren. I synnerhet vad det gäller de äldre killarna,
medan de yngre snarare tillskrevs rollen av ”kronprinsar”, vilket signalerar
att de uppfattades vänta på att få ”ta över” när de äldre slutat skolan.
Så skapas en invandrarkille
Konstruktioner av invandrarkillar är något som också Rickard Jonson
(2005) intresserar sig för. Med utgångspunkt från ett fältarbete Jonson genomfört
i en högstadieskola där han följt ett antal killar, menar han att
dessa agerar som invandrarkillar därför att de förväntas agera som sådana.
En viktig poäng i hans analys är att ”invandrarkillen” måste förstås som
en position vilken växer fram i mötet mellan de aktuella killarna och skolans
personal – och som Jonson menar även inkluderar killarnas möten
med journalister och forskare på besök i skolan. Han gör alltså gällande
att båda parter behövs för att invandrarkillen ska kunna iscensättas. 91
I detta håller jag med Jonson, det vill säga att det är viktigt att också
tillskriva eleverna ett handlingsutrymme, så att de inte enbart görs till offer
för de aktuella omständigheterna. Jag menar att min illustration av några
killars agerande och rörelser i en av Centrumskolans korridorer också ger
exempel på det växelspel som Jonson pekar på. Nämligen att killarna
iscensätter den invandrarkille eller kung som mångas uppmärksamhet mot
dem kan antas signalera förväntningar på. En skillnad mot Jonsons studie
är dock att mitt empiriska materialet i huvudsak utgörs av observationer
som rör skolpersonalens perspektiv. Därmed ligger också analysens tyngdpunkt
på deras resonemang och handlande och hur detta genererar bilder
av invandrarkillar, vilket ofrånkomligt innebär att den ena parten i växelspelet
blir mindre framträdande i min studie.
Jag ska nu ge några fler exempel på hur invandrarkillen görs i Centrumskolans
sociala relationer och vad han förknippas med. Genom ett urval
av citat försöker jag ringa in några av de element jag ser som centrala i
denna konstruktion.
91 Se även Mac an Ghaill (1988, 1994), Sewell (1997) och Gillborn (1990) för en analys
av hur ”svarta” killars handlande iscensätter en anti-skolkultur som kan tolkas
inom ramen för en motståndspraktik. Det vill säga att elevernas handlande gestaltar ett
motstånd mot den makt som de upplever att skolan och dess personal utövar över dem.
En numera klassisk studie vad det gäller elevers motståndspraktiker är Willis (1977)
studie Learning to labour, denna studie utgår dock främst från ett klassperspektiv och
undersöker egentligen inte etnicitet.
170