SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 2
lan deltagande observationer och intervjuer, men vad Robert Burgess
(1988) karaktäriserar som etnografiska intervjuer stämmer väl överens
med de intervjuer jag själv genomfört. Etnografiska intervjuer har enligt
Burgess ett visst syfte, närmare bestämt att reflektera över det som inte kan
klargöras endast med hjälp av deltagande-observation.
Kännetecknande för de intervjuer jag genomfört är att de alltid ägt rum
i en kontext nära relaterad till den deltagande observation jag genomfört.
Antingen med avseende på tidpunkten för intervjun eller för att frågorna
aktualiserats via mina erfarenheter och iakttagelser av den pågående verksamheten
i skolan. Intervjuerna präglades av att de ägde rum i ett sammanhang
där jag och den intervjuade redan sedan tidigare hade etablerat
en relation till varandra. De intog formen av återkommande samtal, planerade
eller helt spontana, enskilda eller inför andra närvarande. Inte sällan
verkade intervjuerna även fungera som en möjlighet för enskilda lärare att
stanna upp och reflektera över sitt arbete. Eller som en lärare uttryckte saken:
”det är så spännande med dina frågor, för då börjar man tänka på
sån’t man inte tänkt på så mycket förut”. Vilket på samma gång ger en
tydlig illustration av att forskaren influerar det fält hon samtidigt studerar.
Den intensiva och ständiga aktivitet som präglade tillvaron i skolan
kom även i hög grad att spegla mina enskilda samtal med personalen. Jag
fick helt enkelt vänja mig vid att våra samtal ofta blev avbrutna, därför att
de plötsligt måste ge sig iväg för att uträtta något. Med orden ”vi får prata
mer sen” fann jag mig gång efter annan bli lämnad mitt i en tanke på väg
att formuleras till en fråga eller reflektion. Efterhand insåg jag att det var
svårt att återkomma till eller ens ha som ambition att fånga upp alla dessa
avbrutna samtal. Jag lärde mig snarare att avbrutna samtal var något som
karaktäriserade det sociala samspelet i skolan och försökte, så gott jag
kunde, följa med i detta.
Mot slutet av fältperioden genomförde jag mer omfattande intervjuer
med en del av skolans lärare. Avsikten med dessa var att komplettera eller
klargöra vissa erfarenheter och iakttagelser som jag gjort under året. Inför
dessa intervjuer hade läraren och jag alltid avsatt tid för vårt samtal. De
frågor jag ställde och hur de besvarades påverkades i hög grad av den specifika
kontakt jag och den aktuella läraren haft med varandra. Ibland utvecklades
de till en form av ”back-stage” (Goffman 1974) samtal, i betydelse
att jag fick ta del av personliga förtroenden, eller att lärarna talade
om sådant som jag inte tror att de skulle ha gjort om andra kolleger funnits
närvarande. Förtroenden av detta slag har emellertid fått stanna hos
mig och synliggörs således inte i denna text – även om de ibland utgjort
värdefull kunskap för att förstå de sociala processer som genomsyrade
skolans praktik. I huvudsak blev dessa avslutande intervjuer en bekräftelse
på det jag redan sedan tidigare kände till och tillförde därför inte så mycket
nytt stoff. Kanske signalerade de därmed också att tiden var mogen för
mig att lämna fältet.
46