SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 3
vändbart konkurrensvärde, för att uttrycka saken lite drastiskt. Det uppfattas
däremot kategorin svenska (medelklass)elever kunna erbjuda skolan.
Den rektor jag refererat till tidigare, som arbetade i en annan av kommunens
skolor, beskrev sin skola som en ”femtio-plus skola”, med vilket
han låter förstå att mer än 50% av eleverna på den aktuella skolan identifieras
som invandrare. Enligt denna rektor utgör en femtio-plus skola en
absolut kritisk gräns, ”sen går det nämligen fort det vet vi alla”, som han
la fram saken. Innebörden i hans resonemang handlar om att när antalet
elever identifierade som icke-svenska kommer upp i en viss mängd, börjar
svenska elever söka sig därifrån. Även om dessa elever eller deras föräldrar,
enligt samma rektor, sällan motiverar sina skäl till att välja en annan
skola med att de anser det vara för många ”invandrarelever” på skolan, så
var han ändå av den bestämda uppfattningen att det bara är så man kan
tolka deras agerande. ”Man väljer helt enkelt bort det man inte vill ha”,
som han sa. Koncentration av invandrare framställs därför som något
problematiskt och tycks bygga på något av en ”räknelogik” (Dahlstedt
2005:106) för hur många ”invandrarelever” den enskilda skolan anses klara
av att ha bland sina elever, utan att drabbas av negativt rykte eller betraktas
som en ”invandrarskola”.
Det var följaktligen en erkänsla från elever och föräldrar i Eken, deras
omdömen och eventuella kritik mot skolan, som tillmättes avgörande betydelse
för Centrumskolan och dess framtida verksamhet. Det var deras synpunkter,
inte synpunkter från elever och föräldrar i Centrum, som uppfattades
utgöra en värdemätare på skolans anseende. En konkretisering av detta
reflekterades också när skolan på direkta önskemål och förfrågningar från
föräldrar i Eken sökte profilera sin undervisning genom att inrätta så kallade
profilklasser. Trots att långt från alla lärare var entusiastiska inför en sådan
utveckling av skolan, såg de sig stå inför en situation där deras möjligheter
att säga nej till sådana påstötningar tedde sig vanskliga eller i alla fall kraftigt
reducerade. Så här kommenterade Sverker saken, en av de lärare som
ställde sig kritisk till genomförandet av profilklasser:
Jag gillar inte att vi ska göra såna här förändringar bara för att en del elever
ska känna att skolan blir roligare på det viset, men vad ska man göra,
vi måste ju se till att eleverna väljer vår skola.
När det rörde sig om önskemål framförda av föräldrar i Eken, som övervägde
att välja en annan skola, upplevdes det dock svårt att bortse från
propåer av detta slag. I följd av detta hade också föräldrar och elever från
Eken ett påtagligt inflytande över skolans verksamhet, som inte alls verkade
ha samma motsvarighet vad det gäller elever och föräldrar från Centrum.
Snarare var det så att dessa elever och föräldrar försvann ut ur skolpersonalens
synfält när det rörde sig om att tillmötesgå föräldraönskemål
och dessa föräldrars synpunkter blev sällan efterfrågade. Med utgångs-
72