SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Handlar det om rasism?<br />
Olika mycket invandrare och svensk<br />
Studiens uppmärksamhet har varit koncentrerad till att undersöka hur<br />
skolans personal gör skillnader, detta har dock även varit förenat med ett<br />
intresse för vad detta gör med eleverna. I inledningskapitlet formulerade<br />
jag det som att eleverna utgör studiens indirekta medelpunkt. Om jag tidigare<br />
i första hand uppehållit mig vid hur och när skillnader görs, vill jag<br />
nu avslutningsvis uppehålla mig vid vad de beskrivna skillnadspraktikerna<br />
gör med skolans elever.<br />
Analysen visar att skolpersonalens särskiljande av eleverna får betydelse<br />
för hur eleverna uppfattas vara, tillåts vara och för hur de blir bemötta i<br />
skolan. Om flickor identifieras som svenska eller invandrare får till exempel<br />
betydelse för hur en klädsel i urringat linne kommuniceras och hanteras.<br />
Särskiljandet gör alltså något med eleverna.<br />
Vidare visar min empiri att särskiljandet mellan eleverna ofta relateras till<br />
antaganden om kulturella eller nationella skillnader, i viss mån även kroppsliga<br />
skillnader och att eleverna med utgångspunkt från detta identifieras som<br />
svenska eller icke-svenska. Sättet att dela in elever kan förstås i överensstämmelse<br />
med det som David Theo Goldberg (1993, 1994) beskriver som<br />
kulturell rasism. Det vill säga att människor uppfattas vara fastlåsta i ”sin<br />
kultur” på ett sätt som påminner om tidigare tiders rastänkande och att underordning<br />
och marginalisering numera sker utifrån idéer om kulturellt betingade<br />
skillnader, istället för idéer om biologiska raser. Sådana idéer framträder<br />
till exempel när ”invandrarelever” ses som genuina och spontana till<br />
följd av sin kultur, när ”invandrarkillar” tillskrivs en macho-kultur, eller när<br />
”romska” elever associeras med en mycket problematisk kultur. Det rör sig<br />
alltså om ett särskiljande som främst görs via antaganden om en kulturell<br />
annorlundahet och som dessa elever förmodas vara bestämda av och nästan<br />
som ett arv uppfattas bära med sig genom livet.<br />
De indelningar som skolpersonalen gjorde av eleverna i Centrumskolan,<br />
som endera svenska eller invandrare, har som jag visat många motsvarigheter<br />
i brittiska studier, där kategoriseras eleverna dock snarare som<br />
”svarta” eller ”vita”. Även om kategoriseringen svenskar och invandrare<br />
inte har samma uppenbara koppling till ett rastänkande som fallet är i de<br />
brittiska skolstudierna så menar jag att min analys talar för att de kan förstås<br />
på liknande sätt. Det handlar om ett urskiljande av icke-svenskar respektive<br />
icke-britter och det görs i stor utsträckning utifrån antaganden<br />
om kulturella skillnader.<br />
Vidare menar jag att en del av de skillnadskonstruktioner jag undersökt<br />
kan tolkas som vardagsrasism, enligt Philomena Esseds (1991) definition.<br />
Med detta begrepp sätter Essed fokus på att rasism är något som reproduceras<br />
i vardagen, det vill säga att det är en rasism som rör det vardagliga<br />
och triviala handlandet. Vardagsrasistiska uttryck handlar därför knappast<br />
heller om extrema företeelser. Rasism i denna betydelse är varken en inne-<br />
201