SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 6
ser det som sin förtjänst när eleverna inte beter sig kränkande mot varandra.
Som illustrationen låter förstå är det skolans personal som tar åt sig
äran när Petra berömmer eleverna för deras uppträdande mot varandra.
Förmodligen för att elevernas beteende uppfattas vara ett resultat av skolans
insatser att skapa tolerans och förståelse mellan eleverna. I detta
vänds dock lärarnas uppmärksamhet återkommande bort från det egna
agerandet, med följd att reflektioner över det egna handlandet och de antaganden
som detta vilar i uteblir.
Vid sidan om att motsättningar mellan ”invandrare” och ”svenskar”
uppfattas som en mer eller mindre naturlig motsättning, är det också slående
att ”svenskheten” inte problematiseras, eller ens blir föremål för
närmare tolkningar från skolpersonalens sida. Det är tydligt att Petra föreställer
sig att rasism är relaterad till förekomsten av ”invandrarelever”,
vilket också kopplas till deras antal och att risken för rasism uppfattas öka
med antalet invandrarelever. En skola med få invandrarelever behöver enligt
en sådan logik knappast bekymra sig för ett problem som rasism, eftersom
det inte ter sig särskilt troligt att det uppstår där – ett resonemang
jag avser att utveckla närmare mot slutet av detta kapitel. 83
En fråga om tid?
När den sociala verkligheten inte ligger i linje med den tolerans som skolan
önskar förankra och utveckla hos eleverna verkar lärarna, som jag visat
ovan, få svårigheter med att reflektera kring detta. Så skedde inte bara inom
kollegiet utan även i umgänget med eleverna. I fallet med studiebesöket i
moskén fick detta till följd att eleverna mer eller mindre hänvisades till sig
själva vad det gäller möjliga funderingar och ställningstaganden i relation till
detta besök. Avsikten är inte att klandra skolan och dess personal för detta.
Precis som Norman (2004) menar jag att människor i sitt vardagliga handlande
inte alltid är, eller ens förmår uppmärksamma den komplexitet och
ambivalens som omger deras avvägningar, intentioner eller känslor. 84 Än
mindre mäktar den enskilda individen med att överblicka alla oavsiktliga
konsekvenser av sitt förfarande. Min avsikt är därför inte heller att i första
hand påvisa en rad fel i den skolpraktik jag undersökt; vad jag däremot ser
som angeläget är att försöka identifiera hur och varför skolpersonalens
handlande får de utfall jag pekar på (jfr Gillborn 1995). Så vad jag vill upp-
83 Möjligen är det också en idé liknande denna som kan spåras i Lange & Hedlunds
(1998) statistikresultat från en studie av lärares subjektiva rapportering av etniskt relaterat
våld. Deras resultat visar att de angivna problemen med vad Lange och Hedlund definierar
som invandrarfientlighet och rasism, enligt lärarnas egna angivelser, ökar med
andelen ”invandrarelever” i skolan. Det vill säga att konflikter och våld i större omfattning
tycks definieras som etniskt ju fler de elever är som identifieras som invandrare.
84 Se även Hastrup (2002).
156