SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 2
formella diskussioner ägde rum. Det var där lärarna strålade samman,
samtalade och förhandlade med varandra om tider, elever och det fortlöpande
arbetet, personalrummet utgjorde därmed också lite av ett arbetsrum
för skolans personal. 35 Jag hade tillgång till en egen nyckel och kunde
röra mig obehindrat i skolans lokaler. Jag hade också ett eget skåp, precis
som samtliga anställda, där jag förvarade min fältdagbok och de papper
med diverse information som delades ut till skolans anställda, sådant som
veckoschema, mötesdagordningar och protokoll.
Så här i efterhand ter sig det empiriska materialet i huvudsak rimligt i
sitt urval och omfång. Så framstod det inte emellertid alltid medan fältstudien
pågick. Till exempel när jag kom till insikt om att jag förlorat mig i
undervisningsschemats alla detaljer, vilket väckte frågor hos mig om vad
detta kan tänkas ha att göra med etnicitet eller konstruktioner av skillnader?
Eller när jag brottades med den basala frågan vad jag egentligen skulle
undersöka. Skolan som ett fenomen i sig, de sociala interaktioner som
utspelade sig där; skillnader, etnicitet, mikro, makro eller vad? I sådana
stunder av vilsenhet har Cliffords Geertz (1993:22) distinktion mellan antropologers
studier av byar respektive studier i byar, i viss mån utgjort ett
stöd för att försöka bringa klarhet i vad som är att betrakta som studiens
objekt, plats och syfte. Även om skolan i mitt primära perspektiv utgör en
plats, varifrån jag avser att belysa sociala relationer och fenomen, med fokus
på hur skillnader skapas, så är innebär det ändå inte ett entydigt val av
det ena framför det andra. Jag tror studiens objekt respektive plats svårligen
låter sig separeras från varandra, istället sker det ett mått av integration
dem emellan. Därför kommer också den empiriska framställningens
arena och fokus att växla mellan å ena sidan en berättelse om skolan och å
den andra en berättelse där skolan i huvudsak utgör en fond till de interaktioner
som utspelar sig där.
35 I en välkänd brittisk skolstudie The divided school, beskriver utbildningssociologen
Peter Woods (1979) skolans personalrum som en plats vilken erbjuder lärare ett privat
andrum, visavi klassrummet där lärarna framförallt agerar i en officiell roll. Förutom
att jag ställer mig tveksam till Woods lite kategoriska uppdelning av privat och offentligt,
lokaliserat till skolans olika rum, uppfattade jag inte heller Centrumskolans personalrum
som ett entydigt privat utrymme för dess personal. Visserligen fanns det inslag
av detta, inte minst med tanke på att dörren till personalrummet var låst och försedd
med ringklocka, där eleverna måste ringa på för att komma i kontakt med de lärare de
sökte. Personalrummet präglades dock också av att vara ett rum där det nästan alltid
pågick mer eller mindre intensiva diskussioner om undervisningen och eleverna, ett
rum där skolpersonalens reflekterade över sitt arbete vilket, menar jag, också bör tillföras
deras officiella roll.
54