SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Etnicitet och kön tvinnas samman
ändå bestämt sig för att hålla god min. Hon hade tackat och försiktigt
vecklat upp pappret, det senare för att vara beredd ifall något plötsligt
skulle komma farandes ut ur paketet. Vad hon fann när pappret var borta
var ett par egenhändigt sydda trosor i leopardmönstrat tyg. Efter att killarna
avvaktat hennes reaktion under bråkdelen av en sekunds tystnad,
hade ett stort flin spridit sig i deras ansikten, som därefter övergått i ett
alltmer högljutt skratt och dragit med sig många av killarna runt om i
klassrummet.
En snarlik reaktion uppstår bland oss som lyssnar till Kajsas skildring av
händelseförloppet. Vårt initiala fnittrande växer till ett intensivt skratt
vartefter Kajsas berättelse fortskrider. Kajsa ger uttryck för att hon känt
sig ganska vacklande i hur hon skulle reagera på det hela, men att hon försökt
dölja detta så gott hon kunnat inför killarna. Hon hade tvekat inför
om hon skulle bli förbannad, skämta bort det hela eller om det fanns ytterligare
något handlingsalternativ hon kunde använda sig av. För att balansera
på bästa sätt mellan dessa möjliga reaktioner hade hon försökt hålla
sig så neutral som möjligt. Tackat, gett killarna ett leende, antytt att trosorna
nog var lite små. Men inte skrattat för mycket åt dem eller visat sig
alltför upprörd. Kajsa understryker att hon inte ville att situationen skulle
bli pinsam för Zoran och Mohammad, eller riskera att dom skulle känna
sig kränkta, för då skulle hon om inte annat få problem med dem längre
fram.
Kvinnorna som samlats runt Kajsa nickar igenkännande och stämmer in i
hennes resonemang om hur man lämpligen bör reagera på ett sådant upptåg.
”Det gäller verkligen att agera rätt, så man inte tappar ansiktet inför
dom” säger någon. ”Dom är ju charmiga” kommenterar någon annan, vilket
en tredje lärare fyller i med ”ja, det är ju bara dom som kan få för sig
att göra något sånt”. Kerstin, som är en av de äldre i gänget, skrattar och
konstaterar att ”vi gamlingar behöver inte oroa oss för att något sådant
ska inträffa på våra lektioner”. Hon riktar sig med ett litet leende mot en
av de yngre bland oss som samlats runt Kajsa, ”det blir ni yngre som får
tampas med det”.
Tilltaget med trosorna ses knappast som något särskilt upprörande eller
illvilligt menat från killarnas sida. Av de lärare som samlats runt Kajsa för
att lyssna till hennes medryckande skildring ses det snarare som ett roligt
och skrattretande upptåg samt ett för dessa elever ganska typiskt sådant –
”det är ju bara från dom här eleverna som man kan förvänta sig detta”,
som någon av lärarna sa. Så småningom förvandlades också incidenten
med de leopardmönstrade trosorna till ännu en anekdot som återberättades
i personalrummet och gjorde anspråk på att förmedla något ”typiskt”
för invandrarkillar. Mer än så står det även tämligen klart utifrån den förda
diskussionen att en sådan incident endast förväntas inträffa mellan ka-
177