SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kultur och klass som särskiljare<br />
utläggningar är det klassificeringar med beteckningen ”strulelev” respektive<br />
”invandrarelev” som främst används för elever från Centrum. Eller som<br />
Hanna resonerade i ett samtal med mig, ”skillnaden mellan Centrum och<br />
Eken är att det blir mer tungt med invandrareleverna, med tanke på deras<br />
språksvårigheter”. Dessutom, som hon underströk ”bor det ju också en<br />
hel del svenska familjer i Centrum som har sociala problem”. Kontentan<br />
av detta blir, menade Hanna, att det är ”lindrigare att ha ekenelever”.<br />
Hannas resonemang leder vidare till en annan iakttagelse som handlar<br />
om att det verkar ske en glidning i de beskrivningar som omger elever från<br />
Centrum. Förutom att dessa elever ganska generellt definieras som ett problem<br />
för skolan, förefaller det röra sig om två olika sorters problem, som<br />
endera kopplas samman med antaganden om en icke-svensk bakgrund och<br />
språksvårigheter eller problem av en psykosocial karaktär. Intressant med<br />
detta är att det i skolpersonalens dagliga diskussioner sällan görs någon<br />
tydlig distinktion mellan dessa skilda problemdefinitioner. ”Invandrarelev”,<br />
”strulelev”, ”problemelev” och så vidare tillämpas som mer eller<br />
mindre synonyma benämningar till kategorin ”centrumelev”. Om (medel)klass<br />
verkar förklara så kallade ekenelevers beteende och framgång i<br />
skolan, så förefaller det snarare vara en otydlig sammanflätning av kultur<br />
och social problematik som ligger till grund för skolpersonalens tolkningar<br />
av elever från Centrum. Dessa elever görs inte till föremål för någon uttalad<br />
förståelse av klass, och därmed finns det bara en klassposition tillgänglig<br />
för Centrumskolans elever. Därmed förefaller det bara vara en klassposition<br />
som är närvarande och tillförs mening i lärarnas arbete, nämligen<br />
den som definieras medelklass.<br />
En fråga som här ter sig svår att förbigå handlar om i vad mån klassmässiga<br />
skillnader överhuvudtaget ges någon betydelse i skolan. Den feministiska<br />
skolforskaren Georgina Tsolidis (2001) verksam i Australien, ger<br />
empiriska exempel på hur skolans intresse upptas och fixeras till ”etniska<br />
minoritetsflickors” situation, vilken sammanfaller med föreställningar om<br />
kulturskillnader och patriarkalt förtryck, samtidigt som flickor med arbetarklassbakgrund<br />
från den ”etniska majoriteten” ofta negligeras. Detta<br />
även om, som Tsolidis poängterar, flickorna i den senare kategorin ofta<br />
misslyckas i skolan och därtill lever ett liv präglat av fattigdom och de villkor<br />
som är förbundna med en sådan livssituation.<br />
I enlighet med Tsolidis iakttagelser är det möjligt att se de mönster som<br />
tar form i Centrumskolans sociala organisation; nämligen att uppmärksamheten<br />
riktas mot dem som positioneras som kulturellt annorlunda respektive<br />
svensk medelklass, medan arbetarklasspositioner om inte åsidosätts,<br />
så i alla fall ägnas betydligt mindre uppmärksamhet. Fokuseringen<br />
på kulturskillnader och att detta, som Tsolidis är inne på, vänder blicken<br />
från klasskillnader kan alltså bidra med värdefulla infallsvinklar även på<br />
mitt material. I synnerhet vad det gäller elever från centrumområdet, som i<br />
125