SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 6
Vad lärarna tycker sig ha fått reda på via Nasrins försorg är att filmen kan
upplevas felaktig och orättvis i sin skildring av araber och detta uttrycker de
stor tacksamhet över. De vill inte göra något orätt mot sina elever och blotta
tanken på att deras agerande skulle kunna resultera i en situation där deras
agerande förknippas med diskriminering av ”invandrarelever”, förefaller
göra beslutet, att inte visa filmen, enkelt att fatta. Självfallet var det ingen av
lärarna som ville utsätta någon av sina elever för något sådant.
Ett stråk av den känslighet jag försöker ringa in här återkom i Tommys
argumentering när han under temadagarna blev konfronterad av några
frustrerade och besvikna elever som ville ha svar på varför Jalla, jalla inte
visades. Ryktesvägen hade eleverna hört talas om lärarnas planer att visa
just denna film och sett fram emot detta. I fler andra arbetslag visades också
denna film för eleverna. När eleverna insett att det inte skulle bli så
vände de sig till Tommy, tydligt upprörda och för att få en förklaring till
saken. Efter att Tommy inlett sin motivering med orden ”jag hade gärna
visat den”, utvecklade han sitt fortsatta resonemang med orden, ”men alla
tyckte inte det var så lämpligt, det är lite känsligt kan man säga”. Mer än
så blev det däremot inte sagt och eleverna fick nöja sig med detta svar.
Uppenbart är det något kring Nasrins reaktioner och killarnas fråga som
blir svårt att förhålla sig till och att sätta ord på. Det bli helt enkelt känsligt,
som Tommy uttrycker saken.
En självbild av tolerans
För att få en närmare förståelse av vad som utspelar sig i händelsen på arbetslagsmötet
och vari det känsliga består, blir det nödvändigt att tillföra lärarnas
reaktioner och handlande en kontur vars horisont sträcker sig längre
än till skolans lokala praktik och sammanhang, som även omfattar andra
välfärdsinstitutioner och samhället i en vidare bemärkelse. Mer konkret menar
jag att lärarnas handlande bör sättas i relation till tankar och visioner
som inte bara gjorts gällande i skolans värld utan även influerat många
andra välfärdsinstitutioner. 75 Vad jag särskilt har i åtanke är att välfärdspolitiken
och välfärdens organisering och praktik, utöver starka visioner om
rättvisa, jämlikhet och solidaritet, under 1970-talet tillfördes ett mångkulturellt
perspektiv, som kom att legitimeras som officiell ideologi för stora flertalet
av välfärdens sektorer (Schierup & Ålund 1991). De mål som formule-
75 Här vill jag också påminna om min tidigare diskussion om införandet av den gemensamma
grundskolan som byggde på en stark idé om en skolform där elever med
olika social bakgrund skulle tränas i tolerans och samarbete. Se även Skolverket (1995)
för en historisk och samtida genomlysning av hur så kallade likvärdighetsfrågor hanterats
i den gemensamma grundskolan.
144