SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kultur och klass som särskiljare
lär känna varandra”. I den redogörelse som jag fick om detta skildrade Doris
hur hon konsekvent, från det att eleverna kom till skolan i sjuan, placerade
”invandrarelever och svenska elever bredvid varandra”. Detta sätt att
styra elevernas placering i klassrummet följer på sätt och vis samma tankegång
som präglar ambitionerna med skolans mångkulturella temadagar. Det
vill säga vill säga en intention genomsyrad av en vilja och önskan att uppmuntra
till kommunikation mellan ”svenska” elever och ”invandrarelever”,
för att därigenom skapa förståelse dem emellan. Grundat i en tanke att om
svenskar och invandrare lär känna varandra kommer de även att vänja sig
vid varandras olikheter och kunna se bortom dessa i umgänget med varandra.
En tanke som på samma gång talar för att det är olikheter som uppfattas
förhindra och sätta käppar i hjulet för att umgänget mellan ”svenska”
elever och ”invandrarelever” ska utvecklas.
Med hjälp av den brittiska skolforskaren Barry Troyna (1993a), kan
Doris agerande tolkas som grundat i en ”kontakthypotes” (ibid:24). Det
vill säga att hennes handlande vilar i en idé om att diskriminering och rasistiska
fördomar kan motverkas genom att elever med olika etnisk bakgrund
träffas och umgås med varandra på daglig basis. I Troynas egna
studier av skolan ligger denna hypotes till grund för lärarstrategier som företrädesvis
går ut på att blanda ”svarta” och ”vita” elever i skolan. Som
jag ser det är det dock samma tanke om att blanda olikheter som genomsyrar
Doris handlande när hon betonar vikten av att blanda invandrarelever
från Centrum och svenska elever från Eken.
Det är inte heller bara Doris handlande som präglas av tanken att det är
viktigt att blanda eleverna. Jag har redan varit inne på att flertalet av hennes
kolleger resonerade på liknande sätt. Bland annat genom att framhålla
betydelsen av en allsidig elevsammansättning i klasserna, för att därigenom
motverka ett socialt uppdelat umgänge mellan dem. I regel är det just ett
överbryggande av skillnader som utgör ett viktigt argument för dessa strategier.
Ambitionen med allsidiga elevgrupper återspeglar även en, som jag
tidigare diskuterat, gammal och grundläggande idé i den gemensamma
grundskolan. Men vilka elever är det då som lärarna tänker sig ska blandas,
eller spridas som saken också formulerades ibland? Varför just dessa
elever och hur kommer skolpersonalen fram till vilka elever det är som ska
blandas alternativt spridas?
Till att börja med verkar det vara en ”lagom blandning” som skolpersonalen
eftersträvar. Inte för många flickor, pojkar eller invandrare i samma
klass, som Tommy resonerade. Det är dock inte bara för många elever
av samma kategori som enligt detta resonemang tycks vara viktigt att motverka.
Det tycks också vara angeläget att begränsa antalet elever av vissa
elevkategorier, men inte alla elevkategorier. Till exempel hörde jag aldrig
någon diskussion om att det var för många elever från Eken i någon av
klasserna, men däremot för många elever från Centrum.
131