SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Inledning
som processer varigenom sociala relationer struktureras utifrån kultur,
språk, hudfärg, hårfärg, namn etcetera på ett sådant sätt att det skapar sociala
hierarkier, genom vilka människor underordnas, marginaliseras och
exkluderas (Molina 1997). Exkluderingsprocesser som grundas på idéer relaterade
till ras kan alltså betecknas som rasifiering, till exempel kan etnisk
boendesegregation förstås som uttryck för samhällets rasifieringsprocesser
(ibid). Rasifiering innebär att kategoriseringar och tankemodeller, vanligtvis
omedvetna, gör sociala indelningar av detta slag till något självklart
och naturligt och att detta är något mer eller mindre ständigt pågående.
Rasifieringsprocesser kan, som kulturgeografen Irene Molina (ibid) beskriver
det, förstås som en händelsekedja som är sammansatt av ett flertal omständigheter.
Rasbegreppet används flitigt i både Storbritannien och USA, men i Sverige
omges det av en stark laddning. I svensk kontext förknippas rasism
vanligtvis med vissa politiska grupperingar eller med ungdomar som uttalar
nazistsympatier, men inte med majoritetsbefolkningen (Sawyer 2001,
de los Reyes & Molina 2003). En möjlig tolkning av den försiktighet som
omger detta fenomen och begrepp som diskuterats av flera forskare, är att
en tillämpning av rasbegreppet och forskning med fokus på rasism också
kräver omtolkningar av välfärdsstaten som jämlik och inkluderande (Molina
1997, Mattsson 2001, Sawyer 2001, de los Reyes m fl 2003a, Hägerström
2004, Jonsson 2004). Forskning om rasism skulle alltså innebära en
kraftfull utmaning av de bilder som i olika sammanhang framställt och
fortfarande framställer den svenska välfärdsstaten som jämlik och human
och i det samma bortser från den diskriminering som också varit och är ett
faktum inom olika välfärdsinstitutioner. Dessa forskare har dock både teoretiskt
och empiriskt visat på rasbegreppets användbarhet i analyser av den
annorlundahet, relaterad till kultur, hud- och hårfärg, språk, religion och
så vidare, som tillskrivs människor som invandrat till Sverige. Detta tar jag
också intryck av i denna studie även om jag inte explicit använder begreppet
ras, utan framförallt använder mig av begreppet etnicitet.
Varför skolan?
Kontexten för den här studien är en skola och dess vardagliga praktik. Den
nyfikne läsaren kanske ställer sig frågan varför just skolan och inte något
annat. Självfallet finns det många sociala sammanhang där etnicitetskonstruktioner
relaterade till differentieringen svenskar och invandare både görs
och kan anses vara av betydelse att undersöka och analysera närmare. Studier
om detta har också genomförts i ett flertal kontexter, som till exempel
fackföreningsrörelsen (Mulinari & Neergaard 2004), arbetsförmedlingen
(Hertzberg 2003), media (Brune 2004), om boendesegregation (Molina
23