SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Etnicitet och kön tvinnas samman
Den ambivalens och motsägelse som omger Centrumskolans ”invandrarkillar”
tog sig uttryck i ett huvudbry som särskilt skolans kvinnliga lärare
verkade tampas med. Inte bara genom att de ofta diskuterade dessa elever
och refererade till olika händelser och samtal som de haft med dem, det
verkar överhuvudtaget som om deras relationer till dessa elever var av ett
mer intensivt slag än de manliga kollegernas. Det är också med utgångspunkt
från den kvinnliga skolpersonalen som jag nu avser att undersöka
ambivalensen närmare.
En relation som tar slut
Jenny som ofta framhåller att hon gillar att ”jobba med invandrarkillar
och struliga elever”, berättar för mig hur ”kämpigt” det också kan vara att
”hålla emot och markera gränser” mot dessa elever. Hon återger hur hon
vid ett tillfälle råkat hamna i konflikt med Josip, detta trots att hon egentligen
tycker sig ha en väldigt bra kontakt med honom. Visserligen tycker
många av Jennys kolleger att Josip är både provocerande och trotsig, men
vad det gäller hennes egen relation till Josip så tycker Jenny att den alltid
utmärkts av ett ömsesidigt gillande ”tuff, men rak och ärlig”, som hon karaktäriserar
den. Vad som inträffat den aktuella gången var att hon inte
fått Josip att ta reson under en lektion i biblioteket. Han hade bråkat med
andra elever, uppträtt störande och svarat henne uppkäftigt när hon försökt
få honom att sluta med sitt beteende. ”Jag såg ingen annan väg än att
det måste bli en straffåtgärd”, säger hon och fortsätter ”man måste ju
markera, varför ska han få bete sig när ingen annan tillåts göra det”. Straffet
blev att han ”portförbjöds” på biblioteket, han fick alltså inte gå till
biblioteket innan han bett Jenny om ursäkt. Jenny säger att eftersom Josip
är väl medveten om att hon gillar honom hade han förmodligen aldrig förväntat
sig att just hon av alla skulle bestraffa honom och än mindre att det
skulle ske på det sättet. Jenny tror att han snarare räknat med att kunna
skämta bort deras kontrovers och därmed även få henne att överse med
det hela, vilket han på sätt och vis är ganska van vid. Eftersom påföljden
kom från just henne tror Jenny att Josip dessutom upplevde det som en
särskilt stor oförrätt riktad mot honom. ”Han upplevde det säkert som om
han tappade ansiktet inför dom andra i klassen, särskilt killarna, för dom
håller han ju en hög profil mot”, säger Jenny. Hon menar också att det
hela säkert tillfördes en extra laddning eftersom han blivit utsatt för denna
kränkning av en kvinna.
Jenny fortsätter sedan att berätta hur jobbigt det blev att möta Josip i korridoren
efter denna händelse. ”Det kändes urjobbigt! Många gånger när
jag såg honom i korridoren ville jag bara gå in i personalrummet och
gömma mig. Det var nästan så att jag gruvade mig för att gå ut i korridoren,
eftersom jag då riskerade att möta honom där. Men jag bestämde mig
175