SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 4
kom till skolan skulle jag gå hem och hämta dom. Jag skulle vara med på
föräldramöten och tolka åt föräldrarna och så skulle jag ringa till föräldrarna
för att informera och berätta om olika saker som hänt i skolan. På
rasterna skulle jag vara med de romska barnen och efter att skolan var slut
skulle jag stanna kvar med barnen och hjälpa dem med läxorna eller om
de behövde min hjälp med något annat.
Vad jag här vill komma fram till är att all personal med vad som definieras
som kunskap om ”invandrarelever” eller specifika etniska grupper inte tillskrivs
samma ställning i skolans verksamhet. Den organisation av etniska
arbeten som tar form i Centrumskolan talar också för en rangordning av
både arbetsuppgifter och kunskaper. I föregående kapitel gav jag exempel
på hur skolans modersmålslärare har ett begränsat inflytande över den
verksamhet som bedrivs i skolan och främst förväntas komma till skolan
för att genomföra sina lektioner i ett specifikt modersmål. Inte heller Ilmije
betraktades som en kulturexpert, i alla fall inte i den meningen som Gunnel
och andra lärare i svenska som andra-språk, hennes expertposition
sträckte sig till att vara expert på ”romsk kultur”, men utan pondus.
En tudelad elev- och personalgrupp
I detta kapitel har jag undersökt hur framförallt elever men också personal,
utifrån föreställningar om kulturella och nationella olikheter, genom
kategorisering tudelas i Centrumskolan. Jag har visat hur dessa skillnader
görs särskilt tydliga i sammanhang relaterade till skolans mångkulturella
arbete och ambitioner. Analysen visar hur antaganden om sådana skillnader
skapar och upprätthåller vissa handlingsmönster i det dagliga skollivet
och hur det därigenom ter sig självklart att särskilja elever som svenskar,
invandrare eller romer. Eller att anställa ”romska” lärarassistenter när det
blir problem med ”romska” elever.
Redogörelsen talar också för att skolpersonalens föreställningar om kulturella
och nationella skillnader genererar behov av kunskap om detta. Det
är denna tanke som motiverar att ”invandrarelever” förväntas berätta eller
visa något om sin kultur för skolans ”svenska” elever och gör det angeläget
för en del lärare att skaffa sig kunskap och ibland till och med utveckla
expertkunnande om ”invandrarelevers kulturer”. Analysen visar hur skolans
elever tudelas som svenskar och icke-svenskar och hur detta görs genom
skolpersonalens ambitioner att ge uppmärksamhet till eller försöka
hantera de skillnader som skolans elever sammanförs med. Det görs däremot
sällan med utgångspunkt från elevernas egna erfarenheter, utan med
utgångspunkt från skolpersonalens kategoriseringar. I nästa kapitel går jag
vidare med att undersöka hur denna tudelning av eleverna genererar olika
förklaringsmodeller till elevernas handlande.
112