SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Skillnaden som tudelar<br />
Gunnel och andra lärare i svenska som andra-språk som tillägnar sig kunskaper<br />
om ”andra kulturer” på kurser, menas ”romska” lärarassistenter<br />
däremot ha tillägnat sig de normer och värderingar som förknippas med<br />
”romsk kultur” via sin etniska grupptillhörighet. Skolan kan därmed också<br />
sägas praktisera flera alternativ för att hantera olikhet; antingen låta<br />
”svensk” personal gå på kurs för att lära sig om detta eller att anställa någon<br />
identifierad med ”den kulturen”.<br />
Etniskt kodade arbeten<br />
Den arbetsordning som exponeras i exemplet med såväl ”romska” lärarassistenter<br />
som lärarna i svenska som andra-språk, kan med hjälp av Philomena<br />
Essed (1996:28) tolkas som genomsyrad av en dynamik där vissa arbetsuppgifter<br />
görs till ”normala” och andra till ”etniska”. En ordning som<br />
denna produceras och upprätthålls, enligt Essed, till följd av att viss personal<br />
ges i uppdrag att arbeta med vad som identifieras som specifika etniska<br />
grupper och som inte, vilket är viktigt att tillägga, utgör en etnisk majoritet.<br />
En konsekvens av detta, som mina empiriska iakttagelser ger belägg<br />
för och som även betonas av Essed, är att sådana arrangemang tenderar<br />
att utvecklas till en ordning där övriga kolleger lutar sig tillbaka. Det vill<br />
säga att de inte ser sig som engagerade eller ens ansvariga för vissa individer<br />
och arbetsuppgifter knutna till dessa. Precis som Essed noterar riskerar<br />
en social organisation som denna att skapa och vidmakthålla en situation<br />
där inget förändras. Eller som Gunnel beskrev situationen, kollegerna vänjer<br />
sig vid och utgår från att hon och ytterligare några andra lärare, via<br />
särskild fortbildning och ett stort engagemang för ”invandrarelever”, tar<br />
ett övergripande ansvar för dessa elever, varmed övriga kollegiet befrias<br />
från denna uppgift. Skolan har därmed endast funnit ett sätt att hantera<br />
och lösa en uppkommen situation, som möjliggör en smidighet i det dagliga<br />
arbetet, men utan att något egentligen förändras. 64 Eller för att ta det<br />
med Esseds egna ord: “The organization itself remains exactly as it was,<br />
only it has learned to ‘manage’ cultural difference so that clashes between<br />
institutional culture and the Other can be avoided” (Essed 1996:28).<br />
Det var också detta som iscensattes när Ilmije, lärarassistenten, började<br />
arbeta i skolan. Hennes förordnande som assistent kom att omfatta fler<br />
timmar än vad skolan räknat med att få. Så när skolan därigenom fått ett<br />
extra tillskott i sina resurser ”gäller det att använda sig väl av dem” som någon<br />
sa. Utöver att Ilmije fick i uppdrag att arbeta med de elever som utgjort<br />
64 Med utgångspunkt från just romer ger också Rodell Olgac (2006) exempel på olika<br />
former av specialundervisning, vilka närmast fungerat som en kompensation för brist<br />
på eller frånvaro av institutionella förändringar i skolan.<br />
109