SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 7
Det är kulturen! Jag har själv kompisar från Iran, Irak och forna Jugoslavien
och vet att dom har ett annat sätt att uttrycka sig. Det har med deras
kultur att göra, dom har en annan mentalitet.
På samma gång som Tobbe höll fast vid att det är killarnas ”kultur” som
får dem att både synas och höras mer än andra elever, ansåg han också att
denna ”kulturskillnad” tenderar att drabba dem orättvist hårt. Att de på
sätt och vis blev ojust bemötta med tanke på detta och därmed lite av offer
för sin kultur.
Om man tittar på kulturen så är invandrarungdomar mera utåt. Dom säger
direkt vad dom tycker om saker och ting, medan svenskar säger vad
dom tycker bakom hörnet. Och så är det ju på skolan också. Jag tycker att
invandrarna blir orättvist bemötta med tanke på det. Om man till exempel
går på en svensk kille när han står och röker på skolgården, så går han
bara iväg och röker någon annanstans där han inte syns. Men det gör inte
invandrarkillen, han står kvar och käftar tillbaka. Han säger rakt ut att
han tycker det är en dum regel eller vad han nu tycker.
Det är ofta vanskligt att använda sig av citat som är lösryckta från sitt
sammanhang, eftersom de öppnar för oändligt många tolkningsmöjligheter.
Genom att foga samman dessa spridda lärarkommentarer, uttalade i
olika sammanhang, blir det dock möjligt att visa på de element som tillsammans
bildar en både typisk och vanligt förekommande bild av ”invandrarkillen”
i Centrumskolan. Kommentarerna binds även samman av
det skolmässiga sammanhanget, det vill säga att de uttalas och görs i relation
till en specifik institutionell kontext. Fram träder en bild av att ”invandrarkillen”
är en elev som på lite olika sätt utgör problem för skolan.
Inte minst uppfattas han utmana skolans regler och normer och för att han
inte ska ta sig ett alltför stort spelutrymme, anses han behöva hanteras
med fast hand. Enligt Gunnel är det dock inte särskilt lockande att agera
som en gammaldags skolfröken. Den lärarrollen associeras med katederundervisning
och en mässande lärargestalt, som förknippas med en tid
långt bort från det som kännetecknar 2000-talets lärarideal. En gammaldags
skolfröken tycks med andra ord inte vara förenlig med en modern
skola där lärare förväntas agera handledare åt självständigt arbetande elever,
med förmåga att på egen hand planera och ta ansvar för sitt skolarbete
(SOU 1997:121). Eftersom ”invandrarelever” och i synnerhet ”invandrarkillar”,
i viss mån även kategorin ”svagpresterande elever”, inte uppfattas
vara riktigt mogna att ta ansvar för sitt skolarbete på det självständiga
sätt som lärarna eftersträvar, ser lärarna sig dessvärre vara hänvisade till
mer traditionella arbetsformer vad det gäller dessa elever. ”De behöver
traditionell undervisning” instruerade Gunnel en av de nyanställda lärarna.
Även om denna lärarroll framstod som nödvändig i relation till en del
172