SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

I skuggan av en välmenande tolerans
den här typen av åsikter. De är helt enkelt uppskakade över att någon kan
resonera så som expediten gjorde och de är helt överens om att Nimo varken
kan eller får tillåtas att gå till den praoplatsen. Till skillnad mot exemplet
med Nasrins protester mot filmen Jalla, jalla, omges resonemanget
denna gång varken av osäkerhet eller tystnad. Tvärtom vittnar deras resonemang
om både handlingskraft och ett tydligt ställningstagande mot expeditens
kommentarer, som i det samma talar för en övertygande antirasistisk
hållning från lärarnas sida. Efter att Gunnel berättat om besöket på
praoplatsen tar en diskussion vid mellan lärarna om hur de ska kunna
ordna med en ny praoplats till Nimo. En plats där hon inte riskerar att
råka ut för något sådant som Gunnel precis berättat om.
Inga, som också lyssnat till Gunnels skildring av praoplatsbesöket, kommenterar
att skolans invandrarelever förmodligen ofta råkar ut för sådana
här reaktioner. Betydligt oftare än vad skolans personal har en aning om,
”dom bär på det utan att säga något”, tillägger hon med allvarlig min.
Inga föreslår att Nimo istället ska erbjudas en praoplats på en förskola
som inte ligger så långt bort från skolan. Med tanke på att det ”är så
många invandrarbarn där”, menar hon att förskolan skulle kunna vara
lämpligt och passa Nimo. Inga berättar om förskolan för sina kolleger och
säger att ”invandrarelever brukar bli väl mottagna och omhändertagna
där”. Hon försäkrar dessutom att ingen, varken personal eller barn skulle
bry sig om Nimos dok.
Ingas motiv för att föreslå just denna förskola som en lämplig praoplats
grundar sig i en omtanke om Nimo och att hon inte ska utsättas för rasistiska
påhopp eller bemötas på ett diskriminerande sätt. Så ser även de
andra kollegerna ser på saken. Vid sidan om detta finns ännu ett avgörande
motiv för att föreslå just denna förskola som alternativ praoplats, nämligen
att det är en förskola med många ”invandrarbarn”. Enligt Ingas sätt
att se bäddar detta för att Nimo ska känna sig mindre annorlunda eller
utanför där, eftersom hon på förskolan befinner sig bland likar. Inga är
övertygande i sin argumentering om att ”invandrarbarnen på förskolan
kommer att vara snälla mot Nimo” och visa henne uppskattning. Vidare
antar hon att Nimo själv kommer att trivas tillsammans med just dessa
barn. De andra lärarna i soffgruppen som nickat instämmande till Ingas
argumentering verkar tycka att det låter som ett bra förslag. Utöver detta
tycks det inte heller bara vara barnen och deras handlande som anses borga
för att en praoplacering på den aktuella förskolan ska bli lyckosam,
även förskolans personal omtalas som van vid ”sådana skillnader” och de
skulle ”aldrig säga något så hemskt som att Nimo inte får bära dok på förskolan”,
upprepar Inga sina argument.
149