SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kultur och klass som särskiljare
av klass och kultur vävs samman med karaktäriseringen av de bostadsområden
där eleverna är bosatta och hur detta är förbundet med förståelsen
av vad som skapar skolframgång respektive skolproblem. Analysen pekar
mot vad som kan beskrivas som ett omfattande och komplext kategoriseringsschema,
där medelklassbakgrund i huvudsak förknippas med svenskhet,
medan klassbakgrund sällan görs relevant i relation till elever identifierade
som icke-svenska. Dessa elever och deras agerande sammanförs snarare
med en förståelse av kultur. Eleverna tillskrivs dock inte bara olika
positioner utifrån från dessa kategoriseringar, positionerna är också hierarkiskt
ordnade visavi skolarbetet, utifrån antaganden om att elever från
Eken är motiverade och framgångsrika i sina studier, medan elever från
Centrum uppfattas vara problematiska och mindre framgångsrika i skolarbetet.
Det är också slående att de ”kulturella” skillnader som invandrarelever
förknippas med ofta görs till något som behöver överbryggas,
förändras eller påverkas. Skillnader som elever från Eken sammanförs
med, som istället för kultur kopplas samman med klass, tycks däremot
vara något man som lärare ”måste lära sig att stå ut med”, som Hanna sa
en gång.
För att koppla samman iakttagelserna från detta kapitel med dem jag
diskuterade i kapitel fyra, kan ”kultur” sägas uppträda i flera skilda och
varierande former, som växlar i relation till skolan och dess institutionella
sammanhang. En första sådan är att ”kultur” görs till en resurs och tillgång
och här är nog Centrumskolans arrangemang av ”mångkulturella”
temadagar ett av de allra tydligaste uttrycken för detta. Nästa form som
jag visat på är att ”kultur” görs till ett problem som framförallt sammanförs
med kategorin invandrarelever och därigenom även uppfattas bli problemgenererande
för Centrumskolan, avseende dess elevtillströmning och
anseende bland blivande elever och föräldrar. Utöver detta uppfattas problem
definierade som ”kultur” också vara mer eller mindre svåra att överbrygga
och komma tillrätta med. En tredje och sista form som framträder
är att ”kulturer” är något som bör mötas och i viss mån även utbytas.
Även här är arrangemanget av särskilda temadagar en typisk konkretisering
av detta. I det mer vardagliga skollivet knyts detta dock i hög grad till
att ”blanda” elever och placera ”invandrarelever” och ”svenska” elever
bredvid varandra i klassrummet.
Den problematiska förståelse av kultur som växer fram ur detta resonemang,
handlar om att kultur primärt förknippas med ett beteende eller
egenskaper som tillskrivs människor identifierade som invandrare. Analysen
i detta kapitel visar dock att den tudelning som detta skapar mellan
”svenskar” och ”invandrare” måste förstås som mer komplex och varierande
än så. Det vill säga att den inte uteslutande kan förstås i relation till
föreställningar om kultur. Särskiljandet av skolans elever görs nämligen på
flera sätt, framförallt har jag pekat på hur detta även sker i relation till antaganden
om klass, silat genom de föreställningar som skolpersonalens till-
137