SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Vardag och villkor i Centrumskolan
gande samhällsharmoni där utanförskap i princip inte existerar (jfr Börjesson
1997). Exempelvis behandlar inte Lpo 94 människors eventuella skillnader
i levnadsvillkor och de bekräftar knappast någon existens av konflikter,
motsättningar eller samhällsproblem. 45 Eftersom samhällsprocesser
av detta slag negligeras i läroplanstexter erbjuder de knappast heller, som
Stigendal noterar, stöd för kunskap eller ens diskussioner kring sådana
aspekter. Tvärtom riskerar läroplanens bristande samhällsanalys att grumla
skärpan i de mål och riktlinjer som anges. Istället för som i tidigare läroplaner
där utbildningens socialt utjämnande potential framhölls, är det
snarare ökade effektivitetskrav som numera ställs i förgrunden, med förhoppningar
om att detta ska resultera i både bättre kvalitet och produktivitet
(Jönsson 1995).
I följd av att skolan numera har centrala mål att arbeta mot har också
vägen till målen gjorts till en lokal angelägenhet för varje enskild skola,
vilket också var påtagligt i Centrumskolan. ”Ni får gå vilken väg ni vill,
bara ni kommer fram till målet”, brukade skolans rektor Karin entusiasmera
lärarna vid olika personalsammankomster och planeringsdagar. Det
var alltså skolans mål lärarna uppmanades att ha för ögonen i sitt dagliga
arbete. Medan frågan om hur närmast tedde sig som en angelägenhet och
huvudbry för den enskilde läraren. Vad som i skolans omstrukturering har
stipulerats som frihet i val av tillvägagångssätt, kunskapsstoff och organisering
av lärande, tycks alltså på samma gång ha ställt lärarkåren inför en
rad nya utmaningar och svårigheter. Kanske mer än någonsin tidigare förväntas
lärare kunna argumentera för sin sak, sin skola och sin undervisning
och detta i dialog med såväl elever och föräldrar som politiker och en
engagerad allmänhet (SOU 1997:121).
Den självständighet som idag är förenad med lärararbetet uppfattades
dock inte alltid som något odelat positivt av dem som arbetade i Centrumskolan.
Tvärtom och i likhet med iakttagelser som också Runfors
(2003) redogör för, gav lärarna allt som oftast uttryck för en känsla av att
ha blivit lämnade med uttolkandet av målen. De upplevde sig stå utan anvisningar
för en rad dilemman som de förväntas kunna hantera i den dagliga
verksamheten. Ett bestående intryck från den tid jag tillbringade i skolan
är att många av de förändringar som omstruktureringen burit med sig
upplevdes betungande av lärarpersonalen. Arbetet med att skriva lokala
kursplaner och handlingsplaner omtalades inte sällan som en ”tidsstöld”
från det arbete som många menade var det ”egentliga lärararbetet”. De
45 Se även Persson (2005) för en diskussion om detta. Med utgångspunkt från att kulturer
och värderingar i skolans styr- och policydokument ofta framställs som något
som ska mötas men knappast konfronteras, vilket både föreskriver och förutsätter
harmoni, frågar sig Persson vad som skulle ske i fall skolan istället för en harmonidiskurs
skulle försöka utgå från en konfliktdiskurs, där motsättningar inte döljs utan
tvärtom lyfts fram och diskuteras
67