SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

I skuggan av en välmenande tolerans
Elevernas attityder och fördomar i skolpersonalens blickfång
Utifrån de empiriska exempel jag hittills redogjort för verkar det rimligt att
föreslå att när skolpersonalens uppmärksamhet gällande tolerans och/eller
rasism inte vänds mot människorna i det omgivande samhälle – som i fallet
med Nimo – vänds den istället mot eleverna, i så måtto att det är elevernas
attityder och fördomar som står i blickfånget för uppmärksamheten.
Det är eleverna som tillskrivs potentiella fördomar och problematiska
attityder gentemot ”invandrare”. Lena befarar till exempel att moskébesöket
och mötet med imamen bekräftat eleverna i deras fördomar mot muslimer.
Självfallet måste också en sådan farhåga tas på allvar från skolans
sida. Men vad som utöver detta ter sig intressant i samtalet med Lena är
att det så gott som uteslutande kretsar kring skolans elever och detta utifrån
antaganden om att det är skolans elever som bär på en rad fördomar.
Om inte direkt påtagliga så i alla fall slumrande, eller som något eleverna
”har med sig hemifrån” och att det är dessa fördomar som måste stävjas.
Att det i första hand är eleverna och inte skolans personal som tillskrivs intolerans
eller rasistiska tendenser ger även nästa illustration ett typiskt exempel
på.
Sitter tillsammans med några lärare och småpratar i personalrummet när
Petra, en av de nya lärarstudenterna, tar upp att hon tycker Centrumskolan
verkar vara en så bra skola och att eleverna är så trevliga, vilket hon
utvecklar så här:
Jag trodde det skulle vara mycket rasism på skolan eftersom det är så
många invandrarelever som går här. Det är ju vad man jämt får höra om
såna skolor, att det blir bråk mellan dom svenska eleverna och invandrareleverna.
Men här är det ju väldigt lugnt tycker jag och hitintills har jag
nog inte sett en enda sådan konflikt.
När Petra tystnar noterar jag hur nöjda, för att inte säga glada, lärarna
verkar över detta uttalande, med stolta leenden tar de emot det omdöme
Petra precis levererat. Tina, en av de närvarande lärarna, kommenterar
Petras berömmande ord med ett ”det är roligt att höra”. Därefter berättar
hon att det nog inte alltid varit så och att man för ett antal år sedan upplevde
sig ha rätt stora problem med konflikter mellan ”invandrare” och
”svenskar” på skolan, men att dessa avtagit betydligt under senare år. En
av de viktiga orsakerna till denna förändring är enligt Tina att eleverna
från Centrum- respektive Ekenområdet numera ”blandas” i klasserna när
de börjar sjuan. ”Just det”, fyller någon annan i, ”att blanda klasserna är
jätteviktigt för att motverka rasism”.
Vad som visas är att rasistiska handlingar på ett tämligen oreflekterat sätt
tillskrivs skolans elever. Exemplet låter också ana att lärarna inte bara
tycks se det som sin uppgift att göra eleverna till icke-rasister, utan även
155