SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Inledning
förstå och hantera vad som sker i olika klassrumssituationer. Resonemanget
stannar dock inte vid att det självklara erbjuder en smidighet genom
att individen befrias från att behöva tänka på hur hon ska agera, det
låter också förstå att det självklara ter sig svåråtkomligt för reflektion, det
blir helt enkelt svårt att sätta ord på det som framstår som givet. Enligt antropologen
Clifford Geertz (1993:85) är det också detta som i stor utsträckning
är kännetecknande för common-sense kunskap, att den präglas
av naturlighet, praktiskhet, tunnhet, ometodiskhet och tillgänglighet.
Berger och Luckmann betonar i hög grad människors föreställningar och
dess betydelse för socialiseringsprocesser av skilda slag, men förefaller vara
mindre intresserade av att enskilda individer eller gruppers handlingsmöjligheter
också påverkas av sin institutionella position. Föreställningars materiella
dimension framstår som tämligen frånvarande i deras teoretisering av
sociala institutioner. 15 Här erbjuder dock den feministiska sociologen Dorothy
Smiths (1987, 1999) analyser kring begreppet ”ruling relations” ett
både fruktbart och angeläget komplement. Smith beskriver det komplexa
samspelet mellan mikro- och makronivå i termer av just ”ruling relations”
och sätter med begreppet fokus på att lokala praktiker och vardagliga interaktioner
genomkorsas av maktrelationer, medierade via diskurser, byråkrati,
lagar och förordningar, ekonomi etcetera. I Smiths perspektiv utgör ”ruling
relations” ett nät av relationer, med på samma gång en vid förgrening
och förtätning av samhällets maktrelationer. I skenet av detta kan skolan betraktas
som en knutpunkt för en mängd samhälleliga arrangemang, vilka
spelar in, influerar och knyts samman i det dagliga skollivet. Enligt Smith
sätt att se sker allt handlande inom ramen för sociala relationer, vilka styr
men inte nödvändigtvis är helt bestämmande för den praktik som tar form.
Makt och maktrelationer är i överensstämmelse med detta sätt att se något
som görs via sociala interaktioner, snarare än att det styrs av fasta och oföränderliga
strukturer. I följd av detta resonemang står de som arbetade i
Centrumskolan inte heller fria. Istället bör de förstås som delaktiga och bärare
av strukturer skapade via bland annat byråkrati, lagar och ekonomiska
villkor som de via sitt handlande på samma gång bidrar till att både upprätthålla
och återskapa. När till exempel kommunen tillämpar ett visst ekonomiskt
fördelningssystem till skolorna så kommer detta, som jag kommer
att visa mer av längre fram, inte bara att få betydelse för hur skolans personal
tänker och agerar lokalt, deras handlande bidrar på samma gång till att
upprätthålla det aktuella fördelningssystemet.
Av central betydelse i såväl Berger och Luckmanns som Smiths resonemang
är att människors vardagliga handlande i hög grad är frikopplat från
de enskilda individerna och därmed även fortgår oberoende av dem. I kontrast
till Berger och Luckmann betonar dock Smith att:
15 Se även Layder (1994) och Jenkins (2003) för en mer utvecklad kritik kring detta.
31