SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 7
niska minoritetselever. Utifrån ett empiriskt exempel med flickor som migrerat
från Somalia till Storbritannien, visar författarna hur dessa flickor får
problem att etablera sig som framgångsrika elever, eftersom de primärt
blir fångade i en rad kroppsliga representationer. 95
Med iakttagelserna från denna brittiska studie i bakhuvudet är det nästan
ofrånkomligt att inte också fundera över i vad mån konstruktionen av ”invandrarkillar”
iscensätter en liknande klyvning som den Epstein och hennes
kolleger visar på. Kanske inte enbart eller i första hand som en klyvning
mellan hjärna och kropp, men väl utifrån en uppdelning mellan hjärna och
kultur. På liknande sätt som ”somaliska” flickor fångas i en rad kroppsliga
representationer som tycks utesluta skolframgång, föreslår alltså jag att ”invandrarkillar”
tenderar att fångas i kulturella representationer, som även de
uppfattas vara av sådant slag att de inte ses som förenliga med framgång i
skolarbetet, utan snarare det omvända. På liknande sätt som Kerstin beskriver
att killarna rör sig som en klump i korridoren, framställs ”invandrarkillar”
också som ett mer eller mindre homogent kollektiv, med få individuella
drag. Det vill säga, konflikter med ”invandrarkillar” förstås sällan som konflikter
med enskilda individer, utan tolkas snarare som konflikter med ”invandrarkillar”
(jfr Gillborn 1990, Sewell 1997). 96
Uppmärksammad som osynlig
Efter att ha undersökt hur föreställningar om kön och kultur omsätts i
handling och skapar bilder av invandrarkillar som tillskrivs betydelse i
skollivet, går jag nu vidare med att utröna hur konstruktioner av invandrartjejer
tar form. Detta inleder jag med att diskutera den osynlighet som
dessa elever sammankopplas med.
Det faktum att flickor i allmänhet, oberoende av etnicitet, ges mindre
uppmärksamhet i skolan samtidigt som de uppfattas vara mer skolinriktade
än pojkar är väldokumenterat. 97 Forskning talar för att könsmönstren
i skolan är under förändring, men omdaningen ser som Elisabeth Öhrn
95 Se även Sewell (1997) och Gillborn (1990) för ett resonemang om att lärares uppmärksamhet
på ”svarta” killar framför allt tycks koncentreras till deras kroppar snarare
än deras hjärnor, och hur detta är kopplat till att de uppfattas vara fysiskt större,
mer sexuellt intresserade, mer våldsbenägna och som en följd av detta även uppfattas
som mer hotfulla än andra elever.
96 Se även Blair (2001) för en diskussion om hur skolans personal ofta är problematiskt
omedveten om den spänning som opererar när ”svarta” elever har förväntningar
på sig att handla individuellt, samtidigt som de blir bedömda och analyserade som del
av en grupp och ett större kollektiv.
97 Se till exempel Öhrn (2002) för en översikt av framförallt svensk men även internationell
forskning om könsrelationer i skolan.
180