SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Olika mycket invandrare och svensk
resonemang om kulturella skillnader pekar snarare mot att lärarnas sätt
att göra skillnad är relaterat till såväl nuvarande policy om ”gemensamma
värden” som en tidigare policy med fokus på ”kulturella skillnader”, vilka
på varierande sätt griper in, lever kvar och omvandlas i Centrumskolans
lokala praktik.
Det som kan utläsas på policynivå ger med andra ord inte självklart
samma entydiga avtryck på den nivå där det sociala livet och dess interaktioner
konkret tar form, produceras och upprätthålls. Med tanke på att
praktiken inte alltid formas i överensstämmelse med policydokumentens
intentioner och visioner, är det inte heller tillräckligt att enbart utifrån skolans
policynivå försöka förstå den praktik som där tar form. Analysen av
det sociala liv jag skildrat utgör snarare en återkommande bekräftelse och
påminnelse om att skolans lokala praktik är både mångfacetterad och omväxlande.
Därför är den också svår att göra begriplig med mindre än närgångna
och omfattande studier av de relationer som genomsyrar och dominerar
dess vardag.
Ett svårfångat vi
I metodkapitlet diskuterade jag betydelsen av att jag delar etnisk identitet
med stora flertalet av dem som arbetade i Centrumskolan, det vill säga en
identitet som svensk. Genom att falla in i gemensamma skratt eller att åta
mig ett undervisande uppdrag blev jag emellanåt även del av ett ”lärar-vi”.
Så här i efterhand står det även klart för mig att jag inte bara passivt inkluderades
i skolans ”svenska vi”, utan också lät mig inkluderas i en sådan
position. Detta innebär inte genomgående en medveten handling från
min sida, snarare en bitvis mindre reflekterad sådan. Med tanke på studiens
forskningsfokus, att undersöka hur skolpersonalen gör skillnad utifrån
antaganden om kultur och nationell bakgrund, ser jag det som angeläget
att försöka reflektera lite närmare kring vad detta kan ha inneburit för den
studie jag genomfört. Vad har blivit möjligt att synliggöra och vad har
gjorts osynligt utifrån denna forskarposition?
Betydelsen för det empiriska materialet är, som jag redan nämnt, att jag
i hög grad riktat min uppmärksamhet mot hur skolpersonalen gör skillnad
genom att konstruera annorlundahet, men inte så mycket mot hur de gör
likhet. Vad som därmed ofta saknas i mina anteckningar är en blick på det
som utgör norm och självklarheter, det vill säga det som inte identifieras
med en invandrarelev. Dessutom ställde jag sällan frågor om detta, till exempel
hur lärarna uppfattade ”svenskhet”, hur de såg på sig själva som
”svenska”, eller hur de uppfattade sina elever som ”svenska”. Däremot
förde jag åtskilliga resonemang med dem om ”invandrarelever”, hur de
förhöll sig till dessa elever och hur de såg på dem och så vidare. Den osyn-
199