SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Vardag och villkor i Centrumskolan
varandra för att överrösta sorlet. När vi passerat det värsta larmet vänder
sig Kerstin mot mig och frågar intresserat ”har du sett vilken internationell
skola vi är”. Hennes fråga anspelar på att många av eleverna har en annan
etnisk bakgrund än svensk. Jag bekräftar Kerstins kommentar med en instämmande
nick och ett ”ja”. Hon fortsätter sitt resonemang ”den är som
ett tvärsnitt av Sverige och det är så det ska vara i en skola tycker jag”.
Motsatsen till den tvärsnittskola som Kerstin har i tankarna är en segregerad
skola, ”en skola där bara medelklasselever eller invandrarelever går”.
Hon uttalar orden med en skarp min, som för att ytterligare understryka
att hon inte ser detta som en önskvärd skola.
Resonemang i stil med Kerstins står i kontrast till den oro som var förenad
med att Centrumskolan skulle tappa alltför många ”svenska” elever från
Eken. En skola vars elever har olika klassbakgrund och där det ”även
finns invandrarelever” framhölls ofta som en idealskola av dem som arbetade
i Centrumskolan. Idén om social blandning är också en ”vitt spridd
idé” (Runfors 2004:43) inom utbildningsväsendet, som ständigt upprepats
i skolans styrdokument. 55 Tanken om en tvärsnittskola, som Kerstin formulerar
det, har utgjort en av grundbultarna i de intentioner som knutits
till den gemensamma grundskolan och tycks ligga djupt förankrad bland
dem som arbetar där. Devisen ”en skola för alla” fångar förmodligen mer
än något annat visionen om att åstadkomma ett utbyte av erfarenheter
mellan skilda samhällsgrupper, för att därigenom överbrygga sociala klyftor
och skillnader.
Olika typer av skillnader har dock stått i centrum för uppmärksamheten
under olika tider (Runfors 2003). Om klassbakgrund ställdes i fokus när
grundskolan var ny, har kön och etnicitet fokuserats alltmer under senare
tid (jfr Tallberg Broman m fl 2002). Runfors (2003) menar att det är variationer
mellan elever som ställts i blickfånget och att detta har gjorts utifrån
en idé om att likvärdig utbildning kan uppnås genom att olikheter kompenseras.
I Runfors egen studie gestaltas detta tankegods i lärarnas ihärdiga
ambitioner att kompensera ”invandrarbarnen” för det som de uppfattar
vara en bristande ”svenskhet”. Vad som därför prioriterades i de skolor hon
studerade är ”invandrarbarnens” möjligheter att möta ”svenska barn”.
Precis som lärarna i Runfors studie betonade betydelsen av att blanda
eleverna, framhöll även Centrumskolans lärare vikten av att elevgrupperna
är ”blandade”. I argumenteringen för detta tog de spjärn mot ett ”förr”,
när elever från Centrum respektive Eken placerades i olika klasser. Berättelserna
om denna tid skildrade inte bara återkommande konflikter och
spänningar mellan klasserna och eleverna från respektive upptagningsom-
55 Se Skolkommitténs slutbetänkande SOU 1997:121:286, för en exemplifiering av hur
denna vision formulerats under senare år.
81