SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Analys och skrivprocess<br />
Positionerad forskare<br />
Av den redogörelse jag hittills gjort har det med tydlighet framgått att jag<br />
knappast befunnit mig sidan om det sociala liv jag studerat, tvärtom har jag<br />
varit så väl en del av som medskapare i den sociala verklighet jag intresserat<br />
mig för. Studiens empiriska material har i den meningen skapats i interaktion<br />
mellan mig och dem som arbetade i skolan. I princip stannar och begränsas<br />
dock det som kan definieras som en gemensam kunskapsproduktion<br />
till fältstudien. I analysarbetet bleknar nämligen den samtidighet och det<br />
samförstånd som stundtals präglat interaktionen med informanterna i fältet,<br />
bort (Melhuus 1997). Människor fyllda med liv, erfarenheter och känslor<br />
reduceras i detta skede av forskningen nästan ofrånkomligt till ett empiriskt<br />
material. De transformeras till, vad Skeggs (1999:35) beskriver som, ”föremål<br />
för vetande” för att därmed ge plats åt en vetenskaplig diskurs. 36 Analys-<br />
och tolkningsarbetet tillhör forskarens privilegium och är därmed också<br />
den akt som kanske mer än något annat tydliggör forskarens maktposition<br />
gentemot deltagarna i ett forskningsprojekt (Mulinari 1999).<br />
Studiens socialkonstruktivistiska perspektiv implicerar att ett material<br />
kan analyseras på olika sätt. Inte heller valet av teori kan ses som relativt,<br />
eftersom teorierna är valda för att belysa något särskilt (Skeggs 1999). Den<br />
berättelse som tar form mellan dessa bokpärmar bör därför också läsas<br />
och förstås som mitt sätt att analysera det material jag har tillgång till. 37<br />
Åtskilliga är de forskare som erfarit den utmaning som ligger i att skapa<br />
en etnografi av upplevelser från studier i fält. Diskrepansen som uppstår<br />
mellan den upplevda rikedomen i erfarenheterna från fältet, kontra den<br />
knapphet och begränsning som ofta speglar det vetenskapliga vokabulär<br />
med vilket detta återges (Hastrup 1994), har bitvis varit ett både intellektuellt<br />
och känslomässigt krävande arbete. Hur utforma språket för att förena<br />
minnen och anteckningar med vetenskapliga anspråk? Hur göra en<br />
analys av människor jag lärt känna och tycker om som kan upplevas rättvis<br />
och respektfull av dem den berör, utan att för den skull ge avkall på<br />
kritiska tolkningar? Detta har också inrymt undringar inför hur jag utöver<br />
36 Se även Amit (2000) för en diskussion om den distans till informanterna som tar<br />
form under analysarbetet och de dilemman detta är förknippat med.<br />
37 I boken Tre revolutioner: En kort historia om folket, diskuterar Stefan Jonsson<br />
(2005) hur konstverkets ram anger gränsen för bildens framställning och hur motivet<br />
förändras när dess inramning förskjuts, vilket han formulerar så här: ”En ram har ingen<br />
mening i sig själv. Ramens funktion är att stabilisera meningen, att dela upp fenomenen<br />
och intrycken så att somt tillmäts innebörd medan annat ter sig utan.”<br />
(ibid:172). Jag är inte bara väldigt förtjust i hur Jonsson resonerar om konstverkets<br />
ram och dess betydelse för hur konstverket kommer att ses och tolkas, jag menar att<br />
denna skildring också på ett utmärkt sätt låter sig överföras till den vetenskapliga praktiken<br />
och till hur val av perspektiv och utkikspunkter blir bestämmande för vad som<br />
blir möjligt att se och säga om den sociala verklighet som undersöks.<br />
55