SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 3
råde, de gav också uttryck för ett förflutet vars idéer och handlande framstod
som problematiskt i dagens ljus. Ingen önskade sig den tiden åter när
elever från Centrum respektive Eken gick i olika klasser, i vad som kallades
eken- och centrumklasser. Bara tanken på detta föreföll knepig att
kännas vid, olika elever ska gå i samma klass för att, som många resonerade,
lära känna varandras olikheter. ”Och varför ska dom inte blandas i
skolan när dom blandas överallt annars i samhället, det var ju helt fel som
vi gjorde då”, resonerade Britt. Resonemangen om hur det var tidigare
signalerade också en belåtenhet över att Centrumskolan, trots kraftiga
protester från både elever och föräldrar i Eken, lyckades förändra en ordning
där elever från Eken respektive Centrum placerades i olika klasser.
Om benämningen ”invandrartät-” respektive ”internationell” skola i
hög utsträckning är kontextbundna och försedda med olika syften och mål
i det fortlöpande arbetet, syns lärarnas resonemang om tvärsnittskola
närmast vara kopplad till de skolpolitiska visioner som gjorts gällande under
många decennier.
En lagom blandning
Samtidigt var det inte bara en blandning i sig av eleverna, avseende ”svenskar”
och ”invandrare”, flickor och pojkar och andra kategorier som eftersträvades
i Centrumskolan. Som jag redan varit inne på var det en ”lagom
blandning” som sågs angelägen att uppnå. Tommy, en av lärarna, konkretiserade
idén om en lagom blandning så här när jag frågade honom om det.
Det är inte bra om det blir för mycket av en sorts elever i samma klass. För
många tjejer, killar eller invandrare i samma klass kan bli fel.
Tommys kommentar ger en tydlig vink om både vilka elevkategorier som ur
skolpersonalens perspektiv uppfattas representera skillnader och hur fördelningen
av dem lämpligen bör se ut, nämligen att inte någon av dem blir dominerande
till sitt antal. På samma gång ger det ännu en bekräftelse på att
kategorin svenska elever inte tycks kunna bli för många i en klass. Eller rättare
sagt, för många ”svenska elever” förefaller inte utgöra något problem,
däremot syns det vara förenat med problem om de blir för få i en klass.
En viktig utgångspunkt i lärarnas resonemang om lämpliga elevsammansättningar
handlar alltså också om att skapa en ”hanterbar” situation
för de lärare som ska undervisa i klasserna, vilket är något annat än det
jag diskuterade innan om att möta olikheter i skolan. Det handlar snarare
om att inte redan från början bygga in alltför mycket av det som förutses
skapa svårigheter i klasserna, vilket enligt Tommys resonemang är för
många flickor, pojkar eller invandrare i samma klass. Mer än så har argumenten
om att skapa en hanterbar situation också varit relaterade till ambitioner
om att skapa en rättvis och jämn arbetsbelastning mellan lärarna.
82