SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Olika mycket invandrare och svensk
konkurrensvärde. Vad det gäller Centrumskolans fall har jag också visat
hur villkor förknippade med skolans förändrade styrning gör elever från
Centrum till en elevkategori som uppfattas generera en rad problem för
skolan, genom bland annat dåligt rykte, färre elever från Eken och därmed
en sämre ekonomi. Medan elever från Eken snarare görs till eftertraktade
elever som i stor utsträckning uppfattas upprätthålla skolans goda anseende,
genom till exempel höga skolprestationer.
Samtidigt talar analysen för ett fortsatt behov av att närmare klarlägga
intersektionen mellan olika nivåer. Med fokus på hur samspelet mellan individuella
handlingar, institutionella praktiker, rutiner, normer och strukturella
förhållanden tar form och producerar sociala relationer och relationer
av ojämlikhet (jfr de los Reyes & Mulinari 2005).
Villkor förbundna med 1990-talets omstrukturering kan även bidra till
en närmare förståelse av varför vissa ”kulturella skillnader” accepteras och
kanske till och med välkomnas, medan andra snarare ses som angelägna
att påverka och förändra. Centrumskolans arrangemang av så kallade
mångkulturella temadagar ger tydliga exempel på ”kultur” som förknippas
med något önskvärt och berikande. Inte bara med avseende på de elever
som går där, utan också med tanke på de möjligheter detta arrangemang
kan tänkas föra med sig vad det gäller att förmedla positiva bilder
av Centrumskolan och skapa en image av spännande mångkulturalitet
bland kommuninnevånarna. Medan ”kultur skillnader” som uppfattas
skapa svårigheter för den dagliga skolverksamheten snarare blir föremål
för motstånd och ses som angelägna att förändra.
Detta kan även bidra till en fördjupad insikt om varför Nimos respektive
Dilfas klädsel väcker så olika reaktioner hos lärarna. Studien talar nämligen
för att bemötandet inte låter sig reduceras till en respons på enbart
klädesplagg, utan att lärarnas skilda reaktioner måste förstås som sprungna
ur de relationer som är länkade till respektive klädsel. Det vill säga att
Dilfas klädsel kopplas samman med en rad problem som lärarna upplever
sig ha med ”romska” elever i skolan. Medan sympatin och förståelsen för
Nimos sjal snarare verkar länkas samman med bilder av ett traditionellt
och omodernt liv i Somalia – där människor fortfarande är bosatta i hyddor
– och att det därför inte kan vara så lätt att komma till Sverige, där
allt är så mycket mera utvecklat än i Somalia.
Viljan till tolerans och frånvaro av maktperspektiv
När Doris i möjligaste mån försöker placera ”invandrarelever” bredvid
”svenska” elever i klassrummet (kapitel 5) och när Karin, Centrumskolans
rektor, betonar vikten av mångkulturella temadagar (kapitel 4), eller när
Gunnel och hennes kolleger med förfäran inser att Nimo inte välkomnas
195