SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 1
Mer än att skolpersonalens skillnadskonstruktioner baserades i antaganden
om kultur, grundades de även i tankar om olika nationella identiteter
och att eleverna hade olika ”hemländer”. Föreställningar som dessa och
liknande gör att det krävs ett teoretiskt perspektiv på nationsbegreppet.
Med hjälp av Thomas Hylland Eriksen (1993) och Michael Billig (1995)
kan resonemang om nationella identiteter och ”hemländer” tolkas som
sprungna ur en nationalistisk idé vari nationer uppfattas vara något som
naturligt existerar. Därmed ses det också som ett självklart sätt att människor
kan delas in i skilda nationella identiteter. Precis som etnicitet
och/eller ras är dock även nationer och nationella identiteter resultat av
sociala konstruktioner, de är föreställda gemenskaper som Benedict Anderson
(1993) formulerar det. Det är alltså idén om nationer som föregår
nationsskapandet och inte tvärtom. Skapandet av nationer och nationella
identiteter är även de förbundna med ett tänkande om ”vi” och ”dom”,
som fungerar både inkluderande och exkluderande (Hylland Eriksen 1993,
Billig 1995). Nationer kan sägas existera subjektivt och intersubjektivt och
skapas på många skilda grundvalar, såsom gemensamma kulturella drag,
värderingar eller språk (Hylland Eriksen 1993). Inte minst i Europa tycks
det vara vanligt att föreställa sig att det är språk som ligger till grund för
och skiljer nationerna åt (ibid).
Även om nationen är konstruerad är den dock högst reell och som historikern
Rune Johansson (1999) konstaterar varken lätt att bryta upp eller
förändra. Nationen vidmakthålls på ett effektivt sätt via en rad läroprocesser
och rutiner i det vardagliga livet, där skolan ofta pekas ut som en viktig
reproducerande arena för idén om nationer och nationella identiteter
(ibid). Ett sådant vardagligt, rutinmässigt och ofta omedvetet återskapande
av nationen definierar Billig (1995) som ”banal nationalism”. Billig menar
exempelvis att flagghissning kan ses som ett typiskt uttryck för banal nationalism.
För, som Billig argumenterar, på samma gång som nationella
flaggor inte ägnas någon större uppmärksamhet, där de syns hissade utanför
offentliga byggnader och liknande, så utgör de ändå en ständig påminnelse
om nationen och den nationella identiteten. Billig eftersträvar dock
inte bara att synliggöra nationalism som ett oreflekterat fenomen i vardagen,
med sitt resonemang om banal nationalism försöker han även utmana
den dominerande synen på nationalism, som varande en relativt perifer företeelse,
primärt förknippad med bland annat högerextrema grupperingar.
Mitt perspektiv på etnicitet är som jag redan nämnt också inspirerat av
rasbegreppets relevans och i det sammanhanget aktualiseras begreppet rasifiering
(se t ex Molina 1997, de los Reyes m fl 2003a). Jag ser det som
angeläget att ge en kort definition av begreppet. Rasifiering kan förstås
står fria från konnotationer till ras. Det vill säga att antropologins kulturbegrepp ofta
opererat på liknande sätt som rasbegreppet.
22