SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 4
av spännande, för att inte säga sällsamma kulturer, personifierade av en
rad ”invandrarelever”. Planeringen av temadagarna fokuserades, som jag
redan varit inne på, till att kläcka idéer om aktiviteter, med siktet inställt
på att göra ”kul saker” i relation till ”andra kulturer”. De diskussioner
som tog vid i planeringsarbetet verkade följa ett mönster som kan beskrivas:
att upptäcka kulturer, kartlägga dem och, slutligen, klarlägga deras
representation bland skolans elever. Nedan följer ett utsnitt från ett sådant
planeringsmöte som ger en ganska karaktäristisk bild av dessa sammankomster
och även illustrerar den smått exalterade stämning som ofta infann
sig i samband med förberedelsearbetet. Lärarna håller på med att
ringa in de länder som skolans elever har anknytning till, genom att antingen
de själva eller deras föräldrar är födda eller uppvuxna i det aktuella
landet. Kartläggningen av länder syftar till att ge lärarna en orientering så
att de med utgångspunkt från detta kan fråga eller be olika elever stå för
ett programinslag under temadagarna. Vidare är den tänkt att ligga till
grund för den jordglob i papiermaché som en av klasserna ska tillverka,
där det är tänkt att eleverna med hjälp av knappnålar och små flaggor ska
markera samtliga länder till vilka skolans elever har anknytning.
Med iver ger sig lärarna hän med att gå igenom klasslistorna. Land efter
land prickas av. Begeistringen inför projektet med temadagarna, som idag
trots allt började på en ganska låg motivationsgrad, stiger i takt med antalet
länder som förs upp på listan. De blir definitivt imponerade över att
skolans elever har anknytning till så många länder. Ibland också förvånade
över vissa elevers nationella bakgrund, det uppstår diskussioner kring
detta och någon av lärarna upptäcker att en av hans elever talar syrianska
som modersmål och inte persiska som han trodde tidigare. Med jämna
mellanrum grabbar någon tag i listan, räknar igenom antalet länder och
kommenterar i allt mer upplivad ordalag det stigande antalet länder ”tänk
att våra elever kommer från så många länder, att det finns så många kulturer
på vår skola”. När Kent får syn på listan med alla nedtecknade modersmål
utbrister han upprymt ”tänk vad häftigt om vi skulle börja hälsa
på varandra när vi ses i korridoren, på alla dom här språken som eleverna
kan”. På en rotvälska som ska markera att det är ett annat språk än
svenska som talas, iscensätter Kent sitt förslag och börjar handhälsa på oss
var och en. Den exalterade stämning som infunnit sig och tilltagit under
mötets gång får oss andra att brisera i ett hejdlöst skratt när Kent sätter i
gång med sitt hälsande. Petter hänger på och med vad som mest liknar
frustningar mellan skrattsalvorna försöker han säga att jordgloben kommer
att se ut som en igelkott om det fortsätter så här. Varpå skrattnivån
bland oss andra stiger ännu några snäpp.
Utöver den förtjusning som lärarna ger uttryck för vad det gäller själva
mängden av kulturer och nationer, ger illustrationen en inblick i hur dessa
kopplas samman med skolans elever. Sedan tidigare illustrationer står det
96