SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 4
verkar utgöra vad musiketnologen Owe Ronström (1992:261), i sin avhandling
Att gestalta ett ursprung, betecknar som ett relativt ofarligt och
konfliktfritt område, som varken utmanar eller sätter fokus på relationer
av över- och underordning eller diskriminering.
Huvudinnehållet i temadagarna koncentrerades därmed i hög grad till
skillnader möjliga att åskådliggöra och till skillnader som platsar inom
ramen för vad som sågs vara intresseväckande och upplysande, utan att
vara kontroversiellt eller provocerande. Själva arrangemanget tog gestalt
av en flera dagar lång kulturuppvisning och i detta framförande figurerade
elever identifierade som icke-svenska som representanter för ”andra kulturer”,
medan ”svenska” elever snarare satt på åskådarplats.
Kulturer i harmoni
”Det finns en puls i det mångkulturella, som nästan fungerar som en
drog”, skriver läraren Ingvor Ask (1996:18) i en antologi med titeln Den
mångkulturella skolan. Dessa ord från en lärare på en helt annan skola
som jämför sitt arbete på en ”mångkulturell skola” med en förälskelse och
skildrar eleverna som ”i högsta grad ’levande’ barn” (ibid:19), påminner
på sätt och vis om de smått romantiska känslouttryck som också lärare i
Centrumskolan gav uttryck för i relation till ”invandrarelever” och detta
alldeles särskilt inför temadagarna. En illustration som på ett tacksamt sätt
fångar något av detta känslorus är Britts berättelse för mig och Lena om
de temadagar som Centrumskolan brukade anordna tidigare. Tidpunkten
för vårt samtal är några veckor innan temadagarna ska gå av stapeln.
Lena och Britt och jag sitter i personalrummet och småpratar om de förestående
temadagarna och planeringen kring dessa. Britt uttrycker frustration
över att hon och kollegerna inte hinner planera och engagera sig i temat
så som hon egentligen önskar och sannolikt också tycker att de bör
göra. Hon börjar berätta om de ”mångkulturella temadagar” som skolan
arrangerade för några år sedan som enligt hennes bedömning var mycket
bättre.
Ett år hade vi jättefina temadagar, men så var det ju också några av eldsjälarna
som engagerade sig i det. Vi lärare hade dräkter från Bangladesh på
oss och sjöng ”We are the world” i aulan för eleverna. Vi stod på scenen
och höll varandra i hand, med videon från låten som bakgrund. Det blev
en jättefin stämning! Sen hade eleverna lagat mat från olika länder i hemkunskapen
som vi dukade upp på ett långbord i korridoren, med flaggor
från olika länder som eleverna ritat. Alla fick plats runt bordet och så hade
vi musik. Alla skötte sig jättebra, inget bråk och inget strul. Det var verkligen
mysigt! Musik och god mat, alla bara gick omkring och myste. Man
kunde bara gå omkring så där, krama varandra och småprata. Det var en
94