SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kapitel 1<br />
konkret gestalt i det dagliga skollivet och hur individernas handlande får betydelse<br />
för de strukturer som omger skolan.<br />
Med tanke på att en differentiering mellan mikro- och makro nivå löper<br />
risk att ge intryck av att nivåerna fungerar som två oberoende enheter har<br />
den också utsatts för kritik, som bland annat kretsar kring att uppdelningen<br />
i mikro respektive makro inte kan anses spegla en existerande verklighet<br />
(Layder 2003). Ett återkommande argument som brukar föras fram i<br />
dessa sammanhang handlar om att det sociala livet endast kan göras begripligt<br />
genom att förstås som en sammanflätad helhet, vars alla skilda<br />
element spelar roll i flödet av social aktivitet (ibid).<br />
Det dialektiska förhållandet mellan struktur och enskilda individers<br />
handlande har diskuterats ingående av sociologerna Peter Berger och<br />
Thomas Luckmann (1998) och låter sig väl sammanfattas i ett numera<br />
klassiskt citat.<br />
30<br />
Samhället är en mänsklig produkt. Samhället är en objektiv verklighet.<br />
Människan är en social produkt (ibid:78).<br />
Den fråga som intresserat Berger och Luckmann är hur den sociala verkligheten<br />
konstrueras och ett centralt tema i deras studier handlar om att på<br />
samma gång som individen träder in i en viss ordning tenderar hon också<br />
att via sitt handlande upprätthålla densamma. Berger och Luckmann beskriver<br />
det som att det sker en institutionalisering till följd av att sätt att<br />
organisera den sociala tillvaron och förhålla sig till olika fenomen i hög<br />
grad präglas av vanemässighet och rutiner. Individen behöver därför inte<br />
heller i varje läge själv och aktivt reflektera och ta ställning till hur hon<br />
lämpligen ska agera, eftersom hennes handlande också föregås av en viss<br />
social ordning. Man skulle till och med kunna hävda att institutionaliseringen<br />
befriar individen från att ständigt behöva reflektera över sitt handlande.<br />
Antropologen Mary Douglas (1986) uttrycker det som att den institutionaliserade<br />
ordningen ”tänker” åt individen. Ett tacksamt exempel för<br />
att illustrera detta resonemang är följande intervjuutklipp, från ett samtal<br />
med en av Centrumskolans lärare.<br />
Det är så mycket mer en lärare gör än att undervisa, men det är svårt att<br />
sätt ord på det där andra. Det är en kunskap man skaffar sig med åren,<br />
som ung och nyutbildad lärare behärskar man den inte. Det dröjer innan<br />
man har lärt sig, men sen vet man precis vilka strategier man ska ha när<br />
olika saker händer. Jag vet och kan se precis hur jag ska göra i olika situationer<br />
och det underlättar för mig. En nyutbildad lärare har helt enkelt<br />
sina begränsningar eftersom man inte är så erfaren och då blir arbetet också<br />
mer krävande.<br />
Läraren ger uttryck för att hennes handlande omges av en självklarhet, att<br />
hon via institutionaliseringsprocesser tillägnat sig ett tolkningsraster för att