SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 1
Skillnad som konstruktion
Uppmärksamheten är alltså i stor utsträckning koncentrerad till skillnader
som skapas i relation till skolans elever, men hur förstår jag då skillnader
och vad menar jag med att skillnader skapas? Låt mig börja med att säga
att studien vilar på en socialkonstruktivistisk grund, vilket innebär att jag
uppfattar skillnader som något som görs socialt. Skillnader är i den meningen
ett resultat av föreställningar, sociala interaktioner och social praktik
(Berger & Luckman 1998). Mer konkret handlar det om sätt att handla,
reflektera över, förstå och definiera den sociala världen. En skillnad är i
den bemärkelsen inte något redan existerande, fixerat, en egenskap eller
något som människor av biologiska skäl har, utan snarare något som individer
tillskrivs eller associeras med. En självklar utgångspunkt är därför
också att människor inte är svenskar eller invandrare i en egentlig bemärkelse,
men att det däremot finns gott om idéer som säger att så är fallet.
När sådana idéer omsätts i handling och klassificering uppstår dock sådana
kategorier. Individers handlande präglas alltså av tankar om att vissa
människor verkligen är svenska, medan andra inte är det. Grundläggande
för min förståelse är att den skillnad som markeras genom denna indelning
har betydelse för de interaktioner som tar form. Eller för att vara mer
konkret, att det har betydelse för eleverna och påverkar deras konkreta
tillvaro i skolan. Och jag vill alltså undersöka hur dessa skillnader skapas
och vidmakthålls.
Med utgångspunkt från sociologen Stuart Halls (1997) diskussion om
representation, förstår jag skillnader som relationellt och kontrastivt skapade.
Det vill säga att skillnad skapas i relation och kontrast till det som
uppfattas vara annorlunda eller avvikande, varigenom sociala differentieringar
genereras och upprätthålls. Exempelvis att elever utifrån skolpersonalens
antaganden om skillnader, eller den praktik som tar form i skolan,
särskiljs och betraktas som endera så kallade svenska elever eller invandrarelever.
Kännetecknande för skillnadskonstruktioner av detta slag är att
de markerar, pekar ut, särskiljer och benämner det som uppfattas vara annorlunda.
Medan dess motpol är det som uppfattas vara självklart eller
normalt och sällan benämns eller ens omtalas, vilket i mitt material bland
annat tar sig uttryck i att skolpersonalen betydligt oftare talar om invandrarelever
än svenska elever. Skillnaden utgörs alltså av det som uppfattas
falla utanför normen. Centralt för dessa skillnadskonstruktioner är också
att individen inte förstås utifrån sig själv, utan i relation till en rad andra
identiteter som hon eller han uppfattas skilja sig från. Studiens uppmärksamhet
riktas således mot hur skolans personal dels föreställer sig och reflekterar
kring skillnader, dels hur de med utgångspunkt från detta hanterar
och särskiljer eleverna. Därmed är inte heller diskussioner om huruvida
skillnader finns och hur de i så fall ser av intresse för min studie, utan snarare
hur skillnader representeras och av vem (Brah 1993).
14