SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 5
som tämligen entydiga, rymmer dock även motsägelser. Det vill säga, på
samma gång som elever från Eken uppfattas svara mot skolpersonalens
förväntningar på en idealelev, omtalas de också som lite för perfekta. Likaväl
som elever från Centrum, som ofta förknippas med bekymmer och
problem både i undervisningen och för skolan, ändå tillskrivs en rad egenskaper
som lärarna uppskattar. Maggans kommentar talar även för att de
bilder och förväntningar som omger eleverna är relaterade till å ena sidan
det som är förbundet med skolans uppdrag, att eleverna framförallt uppmärksammas
i relation till skolarbetet, å andra sidan att de förmedlar mer
allmängiltiga uppfattningar om elevernas beteende.
I det föregående kapitlet visade jag hur föreställningar om kultur, etnisk
och nationell identitet gör en del elever till svenskar och andra till invandrare
eller romer. Ambitionen med detta kapitel är att undersöka hur konstruktionen
av kategorierna är en produkt av mer sammansatta och varierande
processer än vad jag hitintills diskuterat. Jag kommer att undersöka hur
klass och kultur utgör två centrala förklaringsmodeller i skolpersonalens
förståelse av eleverna och deras föräldrar. För att vara mer precis, försöker
jag ringa in hur kategorin ”invandrarelever” vanligtvis tolkas utifrån föreställningar
om kultur, medan ”svenska” elever tolkas utifrån antaganden
om klassposition. Jag visar också hur elevernas bostadsområden ges betydelse
för skolpersonalens förståelse av deras beteende. Med start i lärarnas resonemang
om Eken och Centrum, inleder jag med att undersöka hur elever
och föräldrar från dessa bostadsområden tillskrivs olika egenskaper visavi
skolans verksamhet. Därefter visar jag hur idéer om medelklassbakgrund respektive
”annan” kulturbakgrund blir viktiga i lärarnas interaktion med
eleverna och utgör centrala instrument i den särskiljande praktik som tar
form i skolan. Med avstamp i detta försöker jag även aktualisera frågor om
vart ”svenska” elever från Centrum, som inte identifieras med en medelklassbakgrund,
tar vägen i skolpersonalens resonemang om kultur respektive
klass. I kapitlets avslutande del och med utgångspunkt från mina iakttagelser
av elevernas uppdelade placering i matsalen, relaterad till bostadsområde,
etnicitet och kön, undersöker jag i vad mån skolpersonalen alls föreställde
sig att det var möjligt att påverka eller förändra sådana mönster.
Geografiska områden görs till sociala områden
Centrumskolans inskolningsgrupp, det vill säga den arbetsgrupp som ansvarar
för arbetet med de nya klassindelningarna inför årskurs sju, har
möte. Gruppen som består av lärarrepresentanter från samtliga skolor
inom enheten träffas i elevvårdspersonalens samtalsrum. Diskussionen under
mötet har främst handlat om vilka kriterier som bör vara vägledande i
arbetet med att sätta samman de nya klasserna, men lider nu mot sitt slut.
De flesta dröjer sig kvar för att småprata lite med kollegerna innan de de-
114