SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Direktiv om mångkulturellt perspektiv blir
mångkulturella temadagar
Skillnaden som tudelar
Retoriken om mångkulturell skola och utbildning förefaller, som kulturgeografen
Mekonnen Tesfahuney (1999:65) noterar, i stor utsträckning
kopplas samman med särskilda politiska målsättningar och program, vilka
riktas mot särskilda elevgrupper. Realiseringen av styrdokumentens direktiv
om att beakta och utveckla ett mångkulturellt perspektiv sammanförs
dock, som också Tesfahuney noterar, så gott som uteslutande med ”invandrarelever”.
59
Caroline Ljungberg (2005) återger i sin avhandling hur de rektorer som
hon intervjuat kämpade med att hitta de rätta orden när hon frågade dem
om vad en mångkulturell skola är. Hon beskriver deras svar på denna fråga
som trevande, men konstaterar samtidigt att deras associationer nästan
alltid landar i att det har ”med invandrare att göra” (ibid:104).
Jag kan inte längre dra mig till minnes om jag själv någonsin ställde exakt
denna fråga – vad en mångkulturell skola är – till dem som arbetade i
Centrumskolan, men utifrån alla de spontana resonemang jag tagit del av
under min vistelse där kan jag inte annat än instämma i Ljungbergs iakttagelse.
Förutom att lärarnas tal om den ”mångkulturella skolan” omgavs av
en rådvillhet, sammanfördes den så gott som alltid med kategorin invandrarelever
eller med frågor om migration. Iscensättningen av skolans
”mångkulturella” temadagar ger, som jag kommer att visa, åtskilliga prov
på detta. Vari det mångkulturella består och hur det ska omsättas i undervisningen
tycks det däremot råda en påfallande osäkerhet kring. Likaså
hur begreppet kultur kan definieras och förstås.
Detta understryks av Runfors (2003), som visar på skolpersonalens svårigheter
att omsätta läroplanens mångkulturella direktiv. Trots att direktiven
– vilka betonar vikten av att ta tillvara olika perspektiv och utbyta erfarenheter
– återkom och lyftes fram som ett angeläget tema i de intervjuer
som Runfors genomförde och trots att de återspeglades i lärarnas diskussioner
på utbildningsdagar och seminarier, förbisågs dessa ambitioner
alltmer ju närmare lärarna befann sig det vardagliga arbetet. 60 Ju mer lärarna
vände uppmärksamheten mot eleverna desto mer frånvarande blev
deras tal om att ta tillvara elevers olika erfarenheter och bakgrunder. Direktiven
om ett mångkulturellt perspektiv ter sig, som Runfors konstaterar,
svåra att realisera på en mer konkret nivå.
59 Se även Bunar (2004) som menar att frågan om mångkulturell utbildning skuffats
undan till integrationspolitikens sfär, där den i huvudsak ses som en angelägenhet för
så kallade icke-integrerade elever och deras föräldrar.
60 Förutom läroplanen Lpo 94, se även SOU 1996:55, SOU 1996:143 och SOU
1997:121 för formuleringar och diskussioner om skolans mångkulturella uppdrag.
91