SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Olika mycket invandrare och svensk
grund anpassar sig till det han definierar som skolans ”vita” norm och hur
de genom en sådan anpassning når framgång i sitt skolarbete. Centrala element
i den process Sewell redogör för liknar det som beskrivs av Hällgren
och Cederberg, nämligen att eleverna minimerar sitt umgänge med ”svarta”
kamrater i skolan, försöker undvika konflikter som lärarna associerar
med ”svarta” elever och att de satsar på sitt skolarbete, vilket resulterar i
studieframgång. Analysen begränsas dock inte till dessa aspekter, Sewells
poäng är snarare att den beskrivna framgången inte ensidigt kan tillskrivas
elevernas personliga ansträngningar, utan även hänger samman med lärarnas
förändrade attityder gentemot eleverna. När eleverna i Sewells material
undviker att förknippas med det som lärarna kopplar samman med afrokaribiska
elever och deras kultur, resulterar detta på samma gång i att
lärarna börjar förhålla sig till dem på ett annat sätt. Det vill säga, det sker
en förskjutning i lärarnas uppmärksamhet på eleverna, i riktning mot en
”racelessness position”. Detta möjliggör en påtaglig förändring för eleverna,
eftersom de i lärarnas ögon då snarare uppfattas bete sig som ”vita”
(brittiska) elever, och därigenom kommer att uppfattas som mer skolinriktade,
vilket i sin tur öppnar för goda resultat i skolarbetet. 103
Sewell pekar således ut en viss grad av anpassning till ett önskvärt elevbeteende
som central faktor för framgång i skolan. I vad mån Nasrin och
andra flickor i Centrumskolan agerar utifrån sådana anpassningsstrategier
får vara osagt, men med dessa studier i åtanke blir det rimligt att tänka att
flickor utifrån en framtoning som uppfattas vara sympatisk och skolinriktad
inte bara framstår som elever man bör lyssna till, utan även framträder
som mindre ”invandriga” (jfr Andersson 2003) i skolpersonalens ögon. I
fallet med Nasrin verkar det även möjliggöra en position där hon kan påverka
skolsituationen, genom att få gehör för sina synpunkter. Detta samtidigt
som hon kan röra sig bort från en entydig position som invandrare
alternativt invandrartjej och detta oavsett om hon just i samband med de
”mångkulturella” temadagarna, främst identifierades som invandrare.
Däremot ter sig denna möjlighet mer osäker för Isak, David och kungarna
i korridoren, som snarare verkar naglas fast i en invandrarkategori, utifrån
att deras handlande identifieras med ett skolbeteende som anses vara typiskt
för ”invandrarkillar”.
I skolan fanns också killar med så kallad invandrarbakgrund som sällan
uppmärksammades som varken invandrarkillar eller problematiska elever.
Så även om Doris, Kerstin och andra lärares resonemang om ”invandrarkillar”
kan ge intryck av att omfatta alla killar med så kallad invandrar-
103 Se även Fordham (1988) för liknande iakttagelser av ”svarta” ungdomars erfarenheter
av högskolestudier i USA. Fordhams slutsats är att detta utgör en central strategi
för ”svarta” studenter som strävar efter att bli framgångsrika. I ett utbildningssystem
som domineras av ”vita” medelklassnormer finns det, menar Fordham, knappast några
andra vägar att gå, än att tona ner en identitet som ”svart”.
193