SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

I skuggan av en välmenande tolerans
märksamma med hjälp av denna händelse är att skolans personal uppenbart
syns hamna i svårigheter när deras syn på tolerans inte samklingar med den
mångfacetterade verklighet de ser framför sig och önskar hantera.
Pedagogen Elina Lahelma (2004), som undersökt konstruktioner av
skillnader i relation till etnicitet och genus i skolan i Finland, noterar att
även om lärarna i hennes material framhåller empati, tolerans och öppenhet
som viktiga mål att uppnå genom sin undervisning, så diskuteras dessa
frågor påfallande sällan – varken i relation till den undervisning som bedrivs
i klasserna eller inom lärarkollegiet. Lärarna i Lahelmas studie motiverar
detta med att det är svårt att planera i förväg för samtal som rör sådant
som översitteri, mobbning och diskriminering. I stället görs detta till
ämnen som förs på tal när de aktualiseras i klassrummet, vilket enligt Lahelmas
studie främst verkar inträffa när eleverna stör lärarnas uppfattning
om vad som kan betraktas som ett acceptabelt beteende i klassrummet, eller
när de distraherar lärarens lektionsplanering. Därtill anger många lärare
tidsbrist som skäl för att dessa frågor berörs i så pass begränsad omfattning.
Ett argument som också är välbekant från mitt eget material.
Mycket i skolan förefaller att röra sig om tid. Inte minst var tid ett återkommande
inslag i de samtal som fördes mellan lärarna, som i stor utsträckning
handlade om att hinna med, att inte hinna med, att göra vid en
annan tidpunkt än just nu, att använda tiden väl eller att följa den tid som
skolschemat anger. 85 Tidigare har jag försökt visa hur skolans personal utför
sitt uppdrag i enlighet med rutiner och regler, som gör det viktigt att följa
den planering som görs upp för undervisningen. Frågan är vilken betydelse
tidsaspekten och rutiner kan tillskrivas och hur pass avgörande detta kan
anses vara för att frågor om det som rör mobbning och diskriminering
uppmärksammas i den begränsade omfattning som Lahelmas studie pekar
mot. 86 Eller handlar det även om svårigheten att hantera en komplex social
verklighet och att tydliggöra den sociala position utifrån vilken man själv
handlar? Enligt Tony Sewell (1997) är det framförallt i aspekter av det sena-
85 Se Westlund (1996) som i en studie av skolbarns upplevelser av tid och hur de relaterar
till tid i skolan, analyserar skolans starka tidsstruktur. Se även Lundgren (2000)
för en diskussion om hur det mesta i skolan utgår från tidsliga enheter, ”[D]agarna är
förutbestämda och på minuten inrutade, och huset är i sig självt gjort för en sådan
ordning.” (ibid:45)
86 Se även Öhrn (2000) som utifrån observationer och intervjuer i skolan konstaterar
att problem som är kopplade till ordning och disciplin, såsom regelbrott, bråkighet och
högljuddhet, ofta hanteras öppet och direkt under lektionstid och i klassrummet. Medan
problem som är relaterade till elevers bristande tillhörighet, samarbetssvårigheter,
ensamhet och oro, snarare tenderar att hanteras i smågrupper tillsammans med läraren.
Den slutsats Öhrn drar från sina iakttagelser är att elever ges få möjligheter att under
lektionstid utveckla strategier för att hantera sådant som är förbundet med en uteslutningsproblematik.
Öhrn menar i följd av detta att det sker en marginalisering av det
som kan anses vara knutet till ett allmänt och gemensamt ansvarstagande i skolan.
157