SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 6
Att eftersträva skydd mot ett rasistiskt samhälle
Utvecklingen av detta engagerade samtal mellan kollegerna kan analyseras
på flera sätt, med tolkningar som går i olika riktningar. Ett första försök
till tolkning kan göras med utgångspunkt från ett feministiskt perspektiv
med fokus på ”svarta” kvinnors livssituation i USA. I en artikel med rubriken
Two representative issues in contemporary sociological work on
black women, diskuterar sociologen Elizabeth Higginbotham (1982) problemet
med att ”svarta” kvinnor i forskningssammanhang ofta framställs
som endera svaga och inadekvata i sitt handlande eller som ”superkvinnor”
och hur detta begränsar de positioner som görs tillgängliga för dessa
kvinnor. Higginbotham menar vidare att dessa representationer måste förstås
som präglade av det ”vita” och dominerande samhällets perspektiv på
”svarta” kvinnor, som i stor utsträckning bortser från att dessa kvinnor
drabbas av såväl rasism som sexism. 80 Istället för en upptagenhet vid möjliga
positioner, framhåller Higginbotham, vikten av att ”svarta” kvinnor
förstås i relation till de samhällsstrukturer som influerar och blir bestämmande
för deras handlande. Det är nämligen först då som adekvata analyser
av ”svarta” kvinnors handlande möjliggörs, menar Higginbotham.
Med avstamp i en sådan analys blir det, som hon understryker, möjligt att
förklara att ”svarta” män och kvinnor skadar varandra till följd av att de
inte kan rå på eller förändra samhällets rasistiska strukturer. ”Svarta”
kvinnors handlande kommer då inte heller att framträda som enbart problematiskt,
inadekvat eller fantastiskt, utan som förbundet med att de lever
i ett både rasistiskt och sexistiskt samhälle. För att tydliggöra Higginbothams
poäng, så tycks hon mena att ”svarta” kvinnors val att leva i en
relation präglad av förtryck och dominans, måste förstås i skenet av att
deras relation med en ”svart” man på samma gång erbjuder skydd mot ett
samhälle präglat av rasism. Betoning ligger med andra ord på att den
”svarta” gemenskapen trots allt erbjuder mer trygghet, än vad som syns
vara möjligt utanför denna.
Utifrån Higginbotham kan Ingas rekommendation om praoplats – på en
förskola med många ”invandrarbarn” – tolkas som en strategi vilken i första
hand eftersträvar en praoplats som kan garantera Nimo trygghet. Det
vill säga utgöra ett skydd mot diskriminerande kommentarer och handlingar,
vilket Nimo uppenbart riskerar att utsättas för på andra praoplatser.
En barngrupp som domineras av ”invandrarbarn” antas dock erbjuda
en gemenskap där Nimo inte behöver riskera att utsättas för ett obehagligt
bemötande. Så även om placeringen på denna förskola sker som en konsekvens
av ett rasistiskt samhälle så löper hon ingen risk att utsättas för detta
i förskolan. I följd av detta kan lärarna också sägas vara inställda på att
80 Higginbotham beskriver ”svarta” kvinnors situation som en ”double victimization”
(1982:94), vilket relaterar till att de utsätts för både rasism och sexism.
150