SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 3
tillägga att det fanns fler kriterier utifrån vilka skolan äskade pengar till
verksamheten; ”flerspråkig-elev” utgjorde inte det enda, men i Centrumskolan
blev detta kriterium särskilt betydelsefullt sett till antalet elever med
så kallad invandrarbakgrund.
Med tanke på detta kan sägas att skolpersonalen navigerar både skickligt
och medvetet för att i sammanhang som rör skolans ekonomi ”prata
ner” (Bunar 2005:86) sin skola. För att i andra sammanhang som är knutna
till konkurrens och marknadsföring snarare ”prata upp” (ibid) samma
skola. Både invandrartät och internationell skola är dock förbundna med
och signalerar att det finns elever identifierade som icke-svenska i skolan.
När och hur dessa benämningar blir aktuella att tillämpa syns däremot
vara beroende av sammanhanget.
Även om skolpersonalens handlande kan tolkas som produkter av ett
vidare socialt mönster är det svårt att peka på var de sociala processer jag
undersöker tar sin början, det vill säga vad som förflyttas ut från skolan
respektive kommer in i skolan. Till exempel är det besvärligt att avgöra i
vad mån den ekonomiska fördelningsprincipen som tillämpades i kommunen
– som säger att kategorin flerspråkiga elever ger mer pengar till den
enskilda skolan – tagit sin början hos någon tjänsteman på skolkontoret,
om det utgör ett resultat av skolpersonalens beskrivningar av sina elever,
ett politiskt beslut eller något annat. Samtidigt är det inte heller nödvändigt,
som jag ser det, att försöka bringa klarhet i just den frågan. Analysen
talar för att idén om fördelningssystemets riktighet och relevans upprätthålls
och detta genom såväl skolpersonalens som skoltjänstemännens
handlande. För att förenkla resonemanget; skolpersonalen å sin sida kommer
förmodligen att fortsätta argumentera för denna extra resurs så länge
det finns en rimlig chans att få den, medan skoltjänstemännen å andra sidan
kan tänkas bedöma fördelningssystemet som relevant så länge skolans
personal betonar behov därav. Exemplet ger också en konkret gestaltning
av det dialektiska förhållande mellan aktör och struktur som jag diskuterade
med hjälp av Berger och Luckmann (1998) i inledningskapitlet. Det
visar hur ett sådant förhållande mellan aktör och struktur utvecklas och
hur idéer och praktiker därigenom skapas och återskapas och som just i
detta fall är knutet till en praktik i vilken ”invandrarelever” görs till en
särskilt resurskrävande elevkategori.
En tvärsnittskola
En av mina första dagar i skolan slår jag följe med Kerstin när hon ”rastvaktar”.
Vi går genom korridoren som för ögonblicket är fylld av elever.
Det är liv och rörelse, elever som rör sig mellan raderna av elevskåp, jagar
varandra genom korridoren, skrattar, kivas och kommunicerar högt med
80