SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Etnicitet och kön tvinnas samman
korridoren, som han sa första gången vi presenterade oss för varandra –
har nästan alltid sin blick vänd mot dem. Hans arbetsuppgift handlar i
mångt och mycket om att just ha sin blick fäst på dessa elever, att
”punktmarkera” eller ”rycka ut” när någon av dem strular. Sist men kanske
inte minst inser jag att även min blick riktas mot dem.
För många lärare var det framförallt dessa elever som förkroppsligade idén
om invandrarkillar. Sannolikt var det också dessa elever som var de allra
mest synliga i skolan. Som exemplet illustrerar var det inte bara så att de
hördes och syntes mer än andra elever, de zoomades också i högre grad in
från omgivningen och då inte bara från lärarhåll. På liknande sätt som i
matsalen stod dessa elever ofta under uppsikt från någon av skolans personal.
De ”rör sig som en klump”, som Kerstin beskrev deras uppenbarelse
i korridoren och denna klump uppfattades inte bara vara väldigt iögonenfallande,
ibland tedde den sig även aningen skrämmande.
Många av Centrumskolans elever umgicks i första hand med kamrater
inom klassen, men dessa killars kamratkrets sträckte sig över flertalet klasser
och samtliga av Centrumskolans årskurser. Robban sa sig vara imponerad
över det kamratskap som han tyckt präglade deras umgänge. ”De
håller ihop och ställer upp för varandra.” Han berättade att han blir glad
över att se hur de umgås med varandra och hävdade att deras sammanhållning
präglas av helt andra kvaliteter än ”svenska killars umgänge”. De
skulle säkert aldrig lämna någon av sina kamrater i sticket, menade Robban
och argumenterade för att de måste ses som mera ”reko” mot varandra
än ”svenska killar”. Dock med det lilla tillägget om att detta på
samma gång utgjorde något av ett dilemma för skolans personal. För när
någon i gänget ställt till med ofog blev det svårt för lärarna att försöka
reda ut vad som hänt eller att få någon av dem att berätta om detta. Invandrarkillar
”tjallar” nämligen inte på varandra som Robban förklarade
saken för mig. Här gällde det alltså att utveckla en slags fingertoppskänsla
för att få killarna ”att snacka” och många i kollegiet var nog av uppfattningen
att Robban utvecklat denna förmåga alldeles särskilt bra. Därför
var det vanligtvis han som fick i uppdrag att ”kolla av med gänget vad
dom visste” när till exempel fönsterrutor gått sönder eller det blivit översvämning
på någon toalett.
En del lärare kallade de här eleverna för ”kungarna i korridoren”, vilket
ger en bild av hur skolans personal såg på dem och deras agerande, med betoning
på det som iscensattes utanför klassrummet. En kung förknippas
vanligtvis med makt, styre och kontroll och det var precis detta som dessa
killar uppfattades ha över det sociala livet i korridoren. Om inte annat så
menade många lärare att de ihärdigt strävade efter ett sådant inflytande, och
att de när de väl uppnått detta måste se till att förvalta och upprätthålla sin
position. Deras främsta intresse och engagemang för skolan uppfattades
därför som i hög grad koncentrerat till att just etablera och vidmakthålla en
169