SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kapitel 5
Vid sidan om att Doris och Petter i viss mån ställer sig tvivlande inför vad
skolan förmår göra för att förändra de sociala gränser som präglar umgänget
mellan eleverna i deras skola, menar jag att den blandningspraktik som
tar form i Centrumskolan också tenderar att sanktionera och återskapa det
som den sägs syfta till att motverka. Uttryckt på ett annat sätt, att lärarna i
motsats till sina intentioner är aktiva i en process som återskapar och cementerar
de gränser som de säger sig vilja motverka. Detta eftersom de strategier
som tillämpas snarare tycks bygga på idéer om att det är eleverna som
är olika, än ett handlande baserat i att det är de deras livsvillkor som är olika,
relaterat till bland annat klassbakgrund och etnisk identitet.
Antropologen Helena Wulffs (1988) studie Twenty Girls Growing Up,
Ethnicity and Excitement in a South London Microculture, ger i viss mån
stöd för en analys som föreslår att Centrumskolans ambitioner att ”blanda”
elever snarare riskerar att bli en praktik som reproducerar samhällets etniska
gränser och ojämlika relationer. Wulffs empiri baseras på ett kamratgäng
i en förort till London, bestående av tjejer med skilda etniska identiteter,
som hon följt i skolan och på fritiden. Med viss förvåning lägger Wulff märke
till att tjejerna i skarp kontrast sitt umgänge på fritiden, endast umgicks
med tjejer av samma hudfärg som de själva när de kom till skolan och att
detta speglade ett absolut motsatt förhållande till deras umgänge utanför
skolan, det vill säga när Wulff träffade dem på gatan i det kvarter där de var
bosatta eller på fritidsgården där de vanligtvis träffades och umgicks. I dessa
sammanhang markerade etnisk bakgrund eller hudfärg sällan någon gräns
eller barriär tjejerna emellan. Tvärtom förmedlade de då en nära och förtrolig
vänskap med varandra, medan en del av tjejerna inte ens hälsade på varandra
när de möttes i skolan. Den kamratgrupp som Wulff observerade och
följde utanför skolan existerade alltså i princip inte i skolan.
Wulff menar att tjejernas skilda umgängesmönster i skolan och på fritiden
kan förstås utifrån att skolan som praktik och institution såväl sanktionerar
som återskapar de etniska gränser som präglar samhället i stort.
På liknande sätt skulle även en del av skolpersonalens handlande och resonemang
i min studie kunna tolkas som uttryck för en sanktionering av
de interaktionsmönster som präglar det sociala livet i Centrumskolan. För
även om det fanns ambitioner med att överbrygga gränser i umgänget begränsades
dessa ofta till ”blandade” elevgrupper, med syfte att i första
hand underlätta eller hantera bekymmer av en mer pedagogisk än social
karaktär.
Skilda villkor utan att det är tänkt så
Genom att navigera mellan olika empiriska exempel har jag i detta kapitel
belyst hur skolpersonalens förståelse av klass och kultur blir avgörande i
deras tolkningar av elevernas beteende och då inte minst i relation till skolans
utbildningsuppdrag. Jag har också försökt visa hur deras tolkningar
136