SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Att åskådliggöra en kulturell bakgrund
Skillnaden som tudelar
Egentligen var det inte så vanligt att ambitionen med temadagarna verbaliserades
i precis de ordalag som rektorn gjorde på det introducerande planeringsmötet,
att temat förväntades erbjuda ”oss svenskar” värdefull kunskap
om ”våra invandrarelever”. I regel formulerades det i mer svepande
ordalag, som att elever rent allmänt skulle mötas eller konfronteras med
olika kulturella erfarenheter och synsätt. Resonemang som dessa ger också
vid en första anblick intryck av att skolans elever omfattas av likvärdiga
ambitioner och syften i relation till ett mångkulturellt perspektiv. Rektorns
ord fångar dock på ett bra sätt andemeningen i de diskussioner som omgav
personalens planeringsarbete inför temadagarna och för den gestalt de
kom att ta. Vad som överskuggade arrangemanget var en idé om att uppmärksamma
”invandrarelevers kulturer” och att förmedla dessa till skolans
”svenska” elever och personal.
Samtidigt som ”invandrarelever” ställdes i blickfånget för skolans mångkulturella
aktiviteter, ställdes dock ”svenska” elever i fokus för den läroprocess
som förknippades med detta evenemang. Det var skolans ”svenska”
elever som lärarna verkade ha i åtanke när de betonade betydelsen av att få
information och tillägna sig kunskap om ”andra kulturer”, lära sig av olikheter
och så vidare. Det var en annorlundahet, definierad i termer av ”annan
kultur”, som inte uppfattades vara ”svensk kultur”, som ställdes i blickfånget
för att illustreras och exemplifieras. ”Det mångkulturella” hanterades
närmast som något tillhörande ”de andra” men inte ”oss”. En underliggande
tanke med arrangemanget av temadagarna verkar därmed också vara att
göra ”svenska” elever till något som ”invandrarelever” redan uppfattas vara
och omfattas av, nämligen ”det mångkulturella”.
Om skillnader relaterade till kultur, som jag visade i föregående kapitel,
i många skolsammanhang associerades med något problematiskt och konfliktfyllt
så var det kulturskillnader förknippade med något positivt och
oförargligt som ställdes i blickfånget inför temadagarna. Det var kulturskillnader
som sågs vara spännande och berikande som fångade intresset
och ställdes i förgrunden för detta arrangemang och hit hörde en rad expressiva
uttryck så som dans, musik, mat, traditioner och ritualer. Även
om det i planeringen inför temadagarna förekom ansatser till att diskutera
också det som uppfattades spegla mer svårhanterliga aspekter av kulturskillnader,
det som kan relateras till relationer mellan människor, såsom
barnuppfostran, jämställdhet och religion, tonades sådana förslag ner allteftersom
tiden gick. Dessa aspekter av mellanmänskliga relationer upplevdes
som svåra och känsliga att ta sig an och lärarna förmedlade en osäkerhet
inför hur de skulle hantera skillnader av detta slag (jfr Runfors 2003).
Men att visa upp dans, musik och traditioner från ”andra kulturer” förefaller
inte bara vara okomplicerade aktiviteter, de uppfattas även som lättsamma,
underhållande och inspirerande. De förknippas med autencitet och
93