SKOLAN GÖR SKILLNAD - DiVA

Kultur, nation och rasifiering
Inledning
I boken förekommer också begreppen kultur, nation och rasifiering och
min förståelse av dessa begrepp kräver en närmare presentation. Låt mig
börja med kulturbegreppet som ofta förekommer i texten både i form av
ett empiriskt begrepp, så som det används av skolans personal, och som ett
teoretiskt begrepp. Här är det emellertid min teoretiska förståelse av begreppet
jag främst avser att redogöra för. Många före mig har avhandlat
kulturbegreppets tvetydigheter och hur det på samma gång är både användbart
och problematiskt (se t ex Abu-Lughod 1991). Dess användbarhet
ligger i att det fångar komplex av delade värderingar och idéer som tar
sig uttryck i gemensamma traditioner, livsstilar, tolkningsramar, regler etcetera,
som blir styrande för människors beteende och varigenom de skapar
mening i sina liv (Hannerz 1983, Geertz 1993). Dess problematiska
dimension, som kommer att ägnas mer intresse i denna studie, är som jag
redan varit inne på att kultur i det levda livet ofta förstås som något välavgränsat
och mer eller mindre statiskt, förknippat med specifika etniska
identiteter. Denna aspekt fångas också väl av antropologen Thomas
Hylland Eriksen.
För det är inte objektiva kulturskillnader som skapar etniska skillnader och
konflikter, utan snarare ideologier om att sådana skillnader skall vara viktiga.
Själva föreställningen om att nationella eller etniska kulturer finns och
har konturer, är skapad av en sådan ideologi (Hylland Eriksen 1999:22).
När skolpersonalen till exempel talar om svensk eller romsk kultur, kulturkrockar
eller invandrares kultur, utifrån idéer om avgörande skillnader
dem emellan, så tolkar jag det som uttryck för att de agerar inom den
ideologi som Hylland Eriksen beskriver. Deras handlande sker med utgångspunkt
från en tanke att det finns något som kan liknas vid kulturella
mallar, utifrån vilka eleverna och deras beteende görs begripligt. I talet om
kultur gestaltas även ofta hur kultur betraktas som något mer eller mindre
avgränsat, statiskt och fixerat. Något som människor ”bär med sig” genom
livet och naglas fast vid. Redan i min tidigare diskussion om Goldbergs
redogörelse av rasismens historiska utveckling var jag inne på att
kulturbegreppet blivit ett instrument för att kategorisera och upprätthålla
sociala hierarkier. Som Goldberg visar låter sig inte heller dessa differentieringar
separeras från de idéer som tidigare var förbundna med konstruktioner
av mänskliga raser. 8
8 Se även Abu-Lughod (1991) och Hastrup (1995) för kritiska reflektioner kring antropologins
betoning av och särskilda intresse för kulturella distinktioner. Hur kultur
utgjort ett centralt verktyg i konstruktioner av ”de andra” och mer eller mindre aningslöst
bidragit till att cementera och till och med förstora skillnader, vilka inte heller de
21